Lobotomi
Från Rilpedia
Lobotomi innebär att med kirurgi på hjärnan försöka bota psykiska sjukdomar.
Metoden, som fick stor spridning från slutet av 1930-talet, gick ut på att skära av nervbanor från pannloben till djupare liggande regioner i hjärnan som är centrum för känslolivet. Tanken var att ingreppet skulle dämpa ångest och oro men många patienter blev istället helt apatiska.
Historia
Metoden utvecklades av den portugisiske läkaren Egas Moniz som fick Nobelpriset 1949.
Så småningom började kirurgerna experimentera med olika metoder. Den amerikanske läkaren Walter Freeman uppfann en metod som gick ut på att söva patienten, placera en ishacka i ögats övre del och sedan knacka in ishackan med en hammare tills den nådde fem centimeter in i hjärnan.
Efter många års lobotomerande så växte dock kritiken och obduktioner visade att många patienter avlidit av omfattande hjärnskador.
Fler än 9000 personer lobotomerades i Skandinavien under 1940- och 1950-talen, varav 4500 var svenskar[1].
I förhållande till befolkningen låg de skandinaviska länderna i topp när det gäller att utföra detta ingrepp. Sedan 1970-talet har ingreppen så gott som upphört. I dag används metoden knappt alls, utan man medicinerar istället med psykofarmaka.
En av alla som avled av skadorna efter lobotomi var den svenska konstnärinnan Sigrid Hjertén som opererades 1948 på Beckomberga sjukhus.
En av de mest kända personer som blivit lobotomerade är Rosemary Kennedy[2] (1918-2005), syster till John F. Kennedy.
Till skillnad från vad som ofta sagts blev dock skådespelerskan Frances Farmer aldrig lobotomerad.
Se även
Referenser
- ↑ Haverdahl, Anna-Lena (30 april 2007). ”Var sjätte dog efter lobotomi” (på Svenska). Svenska dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_223223.svd. Läst 21 mars 2009.
- ↑ ”Rosemary Kennedy död” (på Svenska). NA. 8 januari 2005. http://www.na.se/artikel.asp?intId=830015. Läst 21 mars 2009.
