Från Rilpedia

Limbu är ett tibetoburmanskt språk som talas av ca 350 000 personer i Nepal, Indien och Pakistan. Så gott som alla limbutalare är tvåspråkiga och behärskar också nepalesiska.

Namnet limbu är en exonym av okänt ursprung. Limbu-folket själva kallar sig för yakthungba och sitt språk för yakthung pān.

Limbu har ett eget skriftsystem med samma namn men kan också skrivas med devanāgarī. Fler limbur tenderar dock att vara läs- och skrivkunniga på nepalesiska än på limbu.

Innehåll 1 Skriftsystem 1.1 Vokaler 1.2 Konsonanter 1.2.1 Initiala konsonantkluster 1.2.2 Finala konsonanter 2 Källor

Skriftsystem

Liksom andra skriftsystem i Brāhmī-familjen så är limbu en abugida vilket innebär att varje konsonant har en medföljande vokal (i det här fallet [ɔ]). Vokalen kan ändras eller avlägsnas genom att konsonanten förses med diakritiska tecken.

Till skillnad från många andra brāhmī-baserade skriftsystem så har limbu inga fristående vokaltecken. Istället används en speciell ljudlös bokstav i kombination med de diakritiska vokaltecknen. Långa vokaler markeras med ytterligare ett diakritiskt tecken kallat kemphreng.

Vokaler

Kort	IAST	IPA	Lång	IAST	IPA
ᤀ	a	[ɔ]	ᤀ᤺	ā	[ɔ:]
ᤀᤠ	aa	[a]	ᤀᤠ᤺	āā	[a:]
ᤀᤡ	i	[i]	ᤀᤡ᤺	ī	[i:]
ᤀᤢ	u	[u]	ᤀᤢ᤺	ū	[u:]
ᤀᤧ	e	[ɛ]	ᤀᤧ᤺	ē	[ɛ:]
ᤀᤣ	ee	[e]	ᤀ᤺ᤣ	ēē	[e:]
ᤀᤨ	o	[ɔ]	ᤀᤨ᤺	ō	[ɔ:]
ᤀᤥ	oo	[o]	ᤀ᤺ᤥ	ōō	[o:]
ᤀᤤ	ai	[ai]
ᤀᤦ	au	[au]

Konsonanter

Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA
ᤁ	k	[k]	ᤂ	kh	[kʰ]	ᤃ	g	[g]	ᤄ	gh	[gʱ]	ᤅ	ṅ	[ŋ]
ᤆ	c	[c]	ᤇ	ch	[cʰ]	ᤈ	j	[ɟ]	ᤉ	jh	[ɟʱ]	ᤊ	ñ	[ɲ]
ᤋ	t	[t̪]	ᤌ	th	[t̪ʰ]	ᤍ	d	[d̪]	ᤎ	dh	[d̪ʱ]	ᤏ	n	[n̪]
ᤐ	p	[p]	ᤑ	ph	[pʰ]	ᤒ	b	[b]	ᤓ	bh	[bʱ]	ᤔ	m	[m]
ᤕ	y	[j]	ᤖ	r	[r]	ᤗ	l	[l]	ᤘ	w	[w]
ᤙ	ś	[ʃ]	ᤚ	ṣ	[ʂ]	ᤛ	s	[s]	ᤜ	h	[h]

På grund av sin rikare stavelsestruktur så använder sig limbu också av en mängd andra diakritiska tecken för att markera initiala konsonantkluster och finala konsonanter. Stavelser med både lång vokal och final konsonant kan skrivas på två olika sätt. Den mest naturliga är att kombinera samtliga de diakritiska tecken som behövs: för vokalkvalité, vokallängd samt final konsonant. Det andra är att den finala konsonanten skrivs med en vanlig bokstav som om den vore en egen stavelse och därefter förses med ett diakritiskt tecken som både markerar att den medföljande vokalen ska avlägsnas samt att den föregående vokalen ska förlängas.

Initiala konsonantkluster

Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA	Tecken	IAST	IPA
ᤁᤩ	kya	[kjɔ]	ᤁᤪ	kra	[krɔ]	ᤁᤫ	kwa	[kwɔ]

Finala konsonanter

Kort	IAST	IPA	Lång 1	Lång 2	IAST	IPA
ᤁᤰ	kak	[kɔk]	ᤁ᤺ᤰ	ᤁᤁ᤻	kāk	[kɔ:k]
ᤁᤱ	kaṅ	[kɔŋ]	ᤁ᤺ᤱ	ᤁᤅ᤻	kāṅ	[kɔ:ŋ]
ᤁᤳ	kat	[kɔt]	ᤁ᤺ᤳ	ᤁᤋ᤻	kāt	[kɔ:t]
ᤁᤴ	kan	[kɔn]	ᤁ᤺ᤴ	ᤁᤏ᤻	kān	[kɔ:n]
ᤁᤵ	kap	[kɔp]	ᤁ᤺ᤵ	ᤁᤐ᤻	kāp	[kɔ:p]
ᤁᤶ	kam	[kɔm]	ᤁ᤺ᤶ	ᤁᤔ᤻	kām	[kɔ:m]
ᤁᤷ	kar	[kɔr]	ᤁ᤺ᤷ	ᤁᤖ᤻	kār	[kɔ:r]
ᤁᤸ	kal	[kɔl]	ᤁ᤺ᤸ	ᤁᤗ᤻	kāl	[kɔ:l]

Källor

van Driem, George: A Grammar of Limbu, Walter de Gruyter, 1987, sid. 1. ISBN 3110112825.