Från Rilpedia

Levantiska kompaniet kallades ett 20 februari 1738 privilegierat svenskt kompani, som fick uteslutande rätt (jfr monopol) att under tio års tid idka handel på Levanten "till alla från kusten av Morea belägna hamnar och orter".

Det fick nederlagsfrihet på alla utländska varor, som skulle exporteras till Levanten, samt tullfrihet på alla från riket dit utförda effekter. För levantiska varor och rudimaterier, som infördes till Sverige, medgavs likaledes tullfrihet, utom för dem, "som på något sätt rörde inrikes fabrikers uppkomst och förkovran". Dessa importerade varor skulle direktionen få bortauktionera. På direktionens ansökan och ständernas förord blev denna oktroj förnyad på ytterligare tio år 15 januari 1748. Den handelsverksamhet, som detta kompani utövade, blev inte särskilt stor eller vinstbringande. Sekreta utskottet vid 1752 års riksdag fann sig därför föranlåtet att hos regeringen hemställa, att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att öka den levantiska handeln. Ansträngningarna kom dock att misslyckas, och oktrojen inlöstes 1756.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).