Laxdœlasaga
Från Rilpedia
Laxdalingarnas saga (isländska laxdœla saga) (även Laxdalssagan, Laxdœlasaga eller Laxdölasagan) är en isländsk saga om laxdalsätten, troligtvis författad på västra Island under tidigare halvan av 1200-talet. Den utgör en av de viktigaste isländska ättesagorna, och är enligt Nordisk familjeboks uggleupplaga en av de litterärt bästa isländska sagorna, med bra karaktärsporträtt och följdriktig händelseutveckling.
Som med vissa andra isländska sagor är det troligt att verkliga händelser i någon form kan ha legat till grund för sagan, men de är i så fall förvrängda och tidmässigt våldsamt omkastade i sagan, och den har på så vis näst intill ingen historisk trovärdighet. Författaren skildrar också sådant som han inte kände till från tidigare epoker så som de var i dennes samtid, till exempel dräkter och rustningar. Däremot betraktad som just en saga eller en historisk roman anses Laxdalingarnas saga som en av de bättre isländska sagorna.
I handskrifterna är slutet av sagan nedskriven långt senare som ett eget påhäng, kallat Bollaþáttr. Detta har än mindre verklighetsförankring och tros vara nedskrivet i början av 1300-talet.
Handling
I början handlar sagan om Hoskuld Dala-Kollsson, och sedan handlar den ett tag om hans son Olav påfågel. Olav påfågel är far till Kjartan, som är med i triangeldramat i sagans senare del.
Därefter är sagans huvudperson den för sin skönhet beundrade Gudrun Osvifsdotter, som älskas av Kjartan och hans fosterbror och kusin Bolle Torleiksson. Gudrun är djupt fäst vid och förälskad i Kjartan, men det ryktas att han har ett förhållande till norske kung Olof Tryggvessons syster Ingibjörg, och hon äktar därför istället Bolle. Ryktet visar sig emellertid vara falskt och de båda fosterbröderna hamnar därefter i fejd med varandra om Gudrun. Bolle dödar Kjartan, men blir sedan själv dödad av Kjartans anhängare.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
