Lars De Geer

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Lars Gustaf Gerhard De Geer, född 3 september 1922 i Grangärde församling i Kopparbergs län, död 20 mars 2002 i Lesjöfors, var en svensk friherre, industriman, folkpartistisk politiker, militär, riksdagsledamot och försvarsminister 1978-79. Han var son till Gerard De Geer och Karin De Geer, född Hägglöf.

Lars De Geer, som växte upp i den bruksägarfamilj som ägde och drev Lesjöfors AB i Värmland, var i ungdomen militär (löjtnant 1945 vid Svea artilleriregemente, kapten 1955) samtidigt som han fullföljde sina ingenjörsstudier (Bachelor of Science vid Carnegie Institute of Technology 1947).

Han var ingenjör vid bruket i Lesjöfors 1947-1949 och vid US Steel Corporation 1949-1951, varefter han övertog familjeföretaget och var disponent för Lesjöfors AB 1952-1978. Han var därefter verkställande direktör för Lesjöforstråd AB 1982-1988, Lesjöfors kraft AB från 1982, Lesjöfors Stål AB 1983-1988 och Lesteel AB från 1994, medan strukturkrisen däremot ledde till moderbolagets konkurs 1985.

De Geer var styrelseordförande i Lesjöfors plast AB, i Närsens kraft AB och i Länssparbanken Filipstad. Han var styrelseledamot i Svenska Metallverken 1955-75, i Sveriges Investeringsbank 1975-78 samt i Swedish Rail System, Skandinaviska jute AB, Skandiarådet, Karlstads-Tidningen och Länssparbanken i Värmlands län. De Geer blev ordförande i Värmländska bergsmannaföreningen 1975 och styrelseledamot i överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1982.

Lars De Geer var också en aktiv politiker i folkpartiet. Han var ledamot i partistyrelsen 1966-1973, vice ordförande för valkretsförbundet i Värmlands län 1968-1978 och ordförande i länsförbundet i Dalarna 1985-1991. I regeringen Ullsten 1978-1979 var han statsråd och chef för försvarsdepartementet 18 oktober 1978 - 12 oktober 1979.

Han var även riksdagsledamot 1985-1991 för Kopparbergs läns valkrets. I riksdagen var han bland annat ledamot i finansutskottet hela riksdagstiden. Som riksdagsledamot var han främst engagerad i skattepolitik men också bland annat i Bergslagens situation och kommunikationsfrågor.

Se även


Företrädare:
Eric Krönmark
Sveriges försvarsminister
1978–1979
Efterträdare:
Eric Krönmark


Referenser

Tryckta källor

  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 75
  • Enkammarriksdagen 1971-1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 2 (Sveriges riksdag 1996), s. 331
Personliga verktyg