Large Hadron Collider
Från Rilpedia
 Acceleratorkedjan i Large Hadron Collider (LHC) |
|
| LHC-experiment | |
| ATLAS | A Toroidal LHC ApparatuS |
| CMS | Compact Muon Solenoid |
| LHCb | LHC-beauty |
| ALICE | A Large Ion Collider Experiment |
| TOTEM | Total Cross Section, Elastic Scattering and Diffraction Dissociation |
| LHCf | LHC-forward |
| LHC:s föracceleratorer | |
| p och Pb | Linjära acceleratorer för protoner (Linac 2) och bly (Linac 3) |
| (omarkerad) | Proton Synchrotron Booster |
| PS | Proton Synchrotron |
| SPS | Super Proton Synchrotron |
Large Hadron Collider (LHC) är världens största partikelacceleratoranläggning, avsedd att kollidera motsatt riktade protonstrålar med energi upp till 7 TeV. Huvudsyftet är att utforska giltigheten och begränsningarna hos standardmodellen, den nuvarande teoretiska modellen för partikelfysik. LHC byggdes av European Organization for Nuclear Research (Cern), och ligger under marken nära Genève i Schweiz.
LHC är världens största och kraftigaste partikelaccelerator. Den har bekostats och byggts i samarbete med över 8 000 fysiker från över 85 länder samt flera hundra universitet och laboratorier.
LHC har varit aktiv och de första kollisionerna förberetts. Den första strålen cirkulerade i LHC på morgonen den 10 september 2008.[1] LHC avsågs invigas officiellt den 21 oktober 2008.[2] Den 19 september 2008 stoppades dock körningarna till följd av ett allvarligt fel mellan två supraledande avböjande magneter.[3] På grund av de uppkomna skadorna och att ytterligare säkerhetsarrangemang lagts till, så kommer LHC inte att vara i drift igen före slutet av september 2009.[4]
De första högenergikollisionerna beräknas nu äga rum tidigast i oktober 2009.
När LHC aktiveras, kan den hypotetiskt komma producera higgsbosonen. Observation av denna skulle kunna bekräfta de förutspådda bristerna i fysikens standardmodell och förklara hur andra elementarpartiklar får egenskaper såsom massa.
Några har ifrågasatt säkerheten runt LHC genom domstolar och media[5], men enligt de inblandade fysiker som studerat frågan finns ingen grund för att se något hot från de partikelkollisioner som kommer att ske i LHC.[6][7]
Innehåll |
Användning
I LHC skall två protoner accelereras till 99,9999991 procent av ljusets hastighet och sedan kollideras vid en sammanlagd energi av 14 TeV – omkring 14 000 gånger protonens massenergi – vilket man hoppas är en tillräckligt hög energi för att påvisa den teoretiskt förutsagda higgspartikeln, supersymmetriska partiklar eller andra intressanta fenomen inom högenergifysiken.
Kollisionerna kommer att ske vid sex olika experiment runt acceleratorringen. Två av dessa, ATLAS och CMS, är generaldetektorer som ska studera alla typer av fysik och kunna detektera alla typer av partiklar. ALICE och LHCb är något mindre och något mer specialiserade, ALICE på att fånga upp resultatet av kollisioner av tunga joner och LHCb på att detektera partiklar som innehåller b-kvarkar för att studera skillnaden mellan materia och antimateria. TOTEM och LHCf är mindre experiment som endast är inriktade på en typ av mätningar. Över 7 000 fysiker kommer att vara inblandade i att analysera data från experimenten.
Protonerna kommer att accelereras i en 27 kilometer lång tunnel som använder supraledande kryogeniska magneter med magnetfält upp till 8,3 tesla. LHC har 1232 dipolmagneter och 506 kvadrupolmagneter för att styra och fokusera strålen. Röret där protonerna färdas kommer att ha en temperatur av 1,9 kelvin och det bästa vakuum som skapats på jorden, omkring 10-13 atmosfärer. Strålen kommer att ha en ström på 0,53 ampere och en total energi på 362 megajoule (detta motsvarar energiinnehållet hos 77 kilogram trotyl).
Anmälan mot LHC
LHC har blivit anmält till Europadomstolen och till domstol i USA av forskare som fruktar att nya partiklar, strangelets, och mikroskopiska svarta hål som eventuellt skulle kunna skapas i acceleratorn kommer att förinta jorden. En säkerhetsrapport från CERN (som driver LHC) visar dock att stranglets troligen inte existerar och att om ny sorts materia skapas så kommer den att omvandlas till normal materia inom bråkdelen av en sekund.[8]
CERN och kritikerna är överens om att mikroskopiska svarta hål kan bildas vid LHC. Kritikerna hävdar att dessa, om de inte omedelbart förintas, drar till sig omgivande materia, för att till slut sluka hela jordklotet. Detta är dock en idé som inte stöds av några existerande fysikaliska teorier[7]. Fysiker som studerat frågan påpekar att de svarta hål som skulle kunna skapas i LHC skulle förångas omedelbart (Hawkingstrålning), samt att dessa redan bildats genom kollisioner med kosmisk strålning vid ännu högre energi i jordatmosfären och i t.ex. neutronstjärnor. Kosmiska strålningen kan innehålla partiklar med extremt hög energi. Detta har pågått i miljardtals år utan att förinta jorden. En studie visade att inga neutronstjärnor skulle finnas kvar i universum om LHC innebar en risk[7]. Studien har dock ifrågasatts, t ex av fysikern R.Plaga [1].
Mot detta hävdar kritikerna att Hawkingstrålningen bara är en obekräftad hypotes och att inga bevis finns för att den överhuvudtaget existerar. Detta skulle dock strida mot kvantmekanikens lagar[7]. Mot detta kan självklart hävdas att kvantmekanikens lagar fanns långt innan Hawkingstrålningen uppkom som teori. Hawkingstrålningen är en synnerligen fin, men inte nödvändig pusselbit inom fysiken.[källa behövs] Kritikerna hävdar också att atmosfäriskt bildade svarta hål är ofarliga då de med nästan ljusets hastighet obemärkt, passerar rakt igenom jordklotet och ut på andra sidan. De svarta hål som bildas i LHC däremot har en låg hastighet och fångas upp av jordens gravitation och kvarstannar här [2]. Svarta hål som bildas av kosmisk strålning i neutronstjärnor, däremot, skulle stanna kvar där på grund av den stora tätheten, och det faktum att det existerar neutronstjärnor i universum visar att risken för att stabila svarta hål skulle bildas är försumbar[7]. Sistnämnda uppfattning delas av de flesta fysiker. Det finns dock fysiker som ifrågasätter detta, t ex R. Plaga [3].
Referenser
Noter
- ↑ ”BBC NEWS”. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7604293.stm.
- ↑ "Large Hadron Collider to be launched Oct. 21 - Russian scientist". RIA Novosti
- ↑ ”Collider halted until next year”. BBC News. 23 September 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7632408.stm. Läst 2009-02-21.
- ↑ ”CERN management confirms new LHC restart schedule”. CERN Press Office. 9 February 2009. http://press.web.cern.ch/press/PressReleases/Releases2009/PR02.09E.html. Läst 2009-02-21.
- ↑ Boyle, Alan (2 September 2008). "Courts weigh doomsday claims". Cosmic Log. msnbc.com.
- ↑ "Statement by the Executive Committee of the DPF on the Safety of Collisions at the Large Hadron Collider" issued by the Division of Particles & Fields (DPF) of the American Physical Society (APS)
- ↑ 7,0 7,1 7,2 7,3 7,4 Ellis J, Giudice G, Mangano ML, Tkachev I, Wiedemann U (LHC Safety Assessment Group) (5 September 2008). "Review of the Safety of LHC Collisions". ''Journal of Physics G: Nuclear and Particle Physics. 35, 115004 (18pp). doi:10.1088/0954-3899/35/11/115004. CERN record. arXiv:0806.3414.
- ↑ SR Vetenskapsradio 2008-09-01: LHC anmält till Europadomstolen
Tryckta källor
- Symmetry, volym 03, nummer 06, augusti 2006. Temanummer om LHC.
- W.-M. Yao et al., The 2006 Review of Particle Physics, J. Phys. G 33, 1 (2006). Kapitel High-energy collider parameters
