Från Rilpedia

Luftoperativa radionätet, förkortat LOPRA, var ett av Försvarsmaktens radionät som var i drift från 1970-talet till 1987^{[källa behövs]}.

1956 överlämnade chefen för Flygvapnet till ÖB sin utredning om ett försvarsmaktsgemensamt kabelbundet fjärrskriftsnät. Samtidigt bedrevs en flygvapenintern utredning om hur flygvapnets fjärrskriftstrafik skulle fungera i krig. Man kom fram till att dåtidens kabelnät var sårbara och en dubblettnät på radio och radiolänk behövdes för flygvapnets behov. Under 1960-talet byggdes nätet upp med 18 understationer varav en huvudstation Us 11 i fred och en i krig Us 7.

I fredstid användes nätet huvudsakligen för att skicka adresserade meddelande till flygförbanden i syfte att avlasta trådfjärrskriftnätet till förmån för basvädermeddelande mellan flygförbandn. Så småningom anslöts även krigsstabsplatserna för ÖB, militärbefälhavarna (MB) och örlogsbaserna. Anslutningar gjordes också till centralerna i det tidigare nämnda försvarsmaktsgemensamma kabelbundna fjärrskriftsnätet.

Avsikten var att LOPRA i krigstid skulle kunna fungera direkt utan mobiliseringstid intill armén hade byggt upp ett fungerande alternativ. Det gällde ju att säkerställa att förnödenheterna kom fram till krigsflygfälten samtidigt som flygplanen anlände från fredsflygbaserna.

Avsaknaden av felkorrigerande kompenserades med användning av frekvensdiversitet på kortvågsviorna och hög effekt i kanalen upp till 1 megawatt med hjälp av 10 kW kortvågssändare riktantenner med 10 ggr förstärkning på både sändar- och mottagarsidan. Mottagarna hade hög frekvensnogrannhet och stabilitet. Mätningar som FOA genomförde på kortvågsviorna visade att felfrekvensen låg under eller i paritet med onoggrannheten hos den då tillgänglig mätutrustning. Det var alltså inga problem med att sända krypterade meddelande över LOPRA.

Några LOPRA-stationer (Us 1, Us 11 och Us 18) tog emot internationell vädertrafik för distribution direkt till vädercentralerna i Lfc. Inga vädermeddalnde distibuerades i nätet.

Öveste CG Simons, som genomförde utredningen Radioplan 56, idé var att skapa ett vertikalt maskformigt sambandsystem i tre plan kabel, radiolänk och kortvåg med gemensamma knutpunkter i de stora centralerna (Lfc). Ett meddelande kunde vid skada på en via enkelt länkas över från t ex kabel till radiolänk eller kortvåg för att i nästa central åter länkas vidare i kabelnätet för att nå en abonnent som enbart var ansluten till trådfjärrkriftnätet eller vise versa.

På följande platser i Sverige fanns understationerna.

• Us 1 = Hörby
• Us 2 = Örkeljunga
• Us 3 = Emmaboda
• Us 4 = Värnamo
• Us 5 = Fagerhult
• Us 6 = Lärbro
• Us 7 = Lindesberg
• Us 8 = Skövde
• Us 9 = Sturefors
• Us 10 = Flen
• Us 11 = Vallentuna
• Us 12 = Heby
• Us 13 = Garpenberg
• Us 14 = Arbrå
• Us 15 = Paljakka (Liden)
• Us 16 = Sidensjö
• Us 17 = Vindeln
• Us 18 = Koler (Långträsk)

Det kabelbundna fjärrskriftsnätet ersattes i slutet av 1980-talet av MILTEX och för väderinformation infördes VÄDER 80-systemet. Härmed blev trafikunderlaget i LOPRA obefintligt i både fred och krig och nätet avvecklades.

Källor

• Svensson, Arne (2003-08-25). ”Försvarsmaktens gemensamma fjärrskriftsnät” (PDF). Försvarets Historiska Telesamlingar. http://www.fht.nu/file_output.php?FileName=fg_fjarrskrift.pdf. Läst 2008-07-25.