Löpare (schack)
Från Rilpedia
Schackpjäser | ||
---|---|---|
Kung | ||
Dam | ||
Torn | ||
Löpare | ||
Springare | ||
Bonde |
Löparen är en av de sex schackpjäserna. Tillsammans med springare räknas löparna till brädets lätta pjäser, att jämföra med de tunga pjäserna dam och torn. I svensk schacknotation betecknas löparen med bokstaven L eller, mera sällsynt, med ett piktogram: ♗
Vid ett schackpartis början har de båda spelarna två löpare vardera, placerade på den första (för vit) och åttonde (för svart) raden på schackbrädets c- respektive f-linje. I partiets utgångsställning har varje spelare således en löpare placerad på ett ljust fält, en så kallad vitfältslöpare, och en löpare placerad på ett mörkt fält, en så kallad svartfältslöpare.
Förflyttning
Löparen kan i ett drag röra sig diagonalt, minst ett steg, och som mest så långt som det går utan att hoppa över någon av sina medpjäser, och inte längre än att den slår ut en motståndarpjäs.[1] Eftersom löparna endast kan använda brädets diagonaler faller det sig naturligt att en vitfältslöpare aldrig kan använda de mörka fälten, och på motsvarande vis kan en svartfältslöpare aldrig nyttja de ljusa. Därför finner man ofta tankegångar i schacklitteraturen som betonar att de två löparna arbetar bäst tillsammans, eftersom de då sammantaget kan opererera över både de ljusa och de mörka fälten. De dubbla löparna – ofta omnämnda som löparparet – anses ofta vara särskilt starka i slutspelet, och därför är det inte ovanligt att en spelare gärna byter bort en av sina springare mot någon av motspelarens löpare, för att sålunda ensam kunna förfoga över den fördel som löparparet medger.[2]
Källor
- ↑ FIDE Laws of Chess, FIDE, Calvià, Mallorca 2005 "Article 3: The moves of the pieces",.
- ↑ Edmar Mednis: Practical Bishop Endings, Chess Enterprises, Corapolis, Pennsylvania 1990, 2. ISBN 9780945470045.