Kustaa Vilkuna
Från Rilpedia
Kustaa Gideon Vilkuna, född 26 oktober 1902 i Nivala, död 6 april 1980 i Kyrkslätt, finsk etnograf.
Vilkuna var anställd vid den finska stiftelsen för dialektforskning (Sanakirjasäätiö) mellan 1924 och 1944, docent 1936-50 i finsk-ugrisk etnografi vid Helsingfors universitet och 1950-59 professor i finsk-ugrisk etnografi.
Under vinterkriget tjänstgjorde Vilkuna som chef för det militära informationsväsendet och var under fortsättningskriget först chef för granskningssektionen vid statens informationsverk och 1943-44 chef för hela verket. Han skildrar sina upplevelser från denna tid i Sanan valvontaa 1939-44 (1962).
Vilkuna var en av Urho Kekkonens närmaste umgängesvänner och hängivnaste anhängare och utövade därigenom ett betydande inflytande på kulturpolitiken under decennierna efter andra världskriget. Han var också undervisningsminister 1958 (agrar).
Som vetenskapsman publicerade han avhandlingar och uppsatser, som behandlade bl.a. finska seder under olika årstider och helger i Vuotuinen ajantieto (1950), den materiella kulturen och livsrytmen i agrar miljö, namnskicket, kvänernas ursprung, laxfisket mm. Ett av hans förnämsta verk var Lohi (1974), där laxfisket i Kemi älv presenteras.