Från Rilpedia

Krimgoterna var en folkspillra med ursprung i ett jättelikt östgotiskt rike på "skytiska slätten" (nuvarande Ukraina) vilket 375 e.Kr., under sin kung Hermanarik, krossades av hunnerna.

Medan övriga östgoter blev ett lydfolk som senare deltog i hunnernas fälttåg in i romarriket, tycks krimgoterna ha klamrat sig kvar som en östgermansk befolkning med fästen i Krims bergstrakter, bland annat Marcopia som idag är en ruin med det turkiska namnet Mangup. Krim hörde först till det östromerska/bysantinska imperiet, och senare till det osmanska riket. De krimgotiska fästena krossades av krimtatarerna på uppdrag av osmanerna, men krimgoterna levde vidare i tiden tills de försvann någon gång på 1700-talet. Krimgoterna var den gotiska folkgrupp som överlevde längst.

Krimgoterna var grekisk-ortodoxa kristna och troligen i huvudsak illitterata. På 1500-talet registrerades fragment av deras språk, krimgotiska, av den flamländske diplomaten Oghier G. Busbecq, verksam i det osmanska imperiet.