Från Rilpedia

Ordet kreativitet kommer från latinets "creare", vilket betyder att skapa eller frambringa. Kreativa personer har förmågan att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den. De finner nya vägar när det behövs och ibland när det inte egentligen behövs. Det kan handla om uppfinningar, hantverk eller till och med undervisning. Vissa anser att kreativitet utgår från individen, men ändå att idéer kan bearbetas kollektivt som till exempel vid brainstorming. Det finns kreativa teorier som anser att kreativitet måste studeras i sin kontext och befinner sig i en kontext. Mihály Csíkszentmihályi föreslår att kreativitet utgår från en individ som har mycket kunskap i en domän, därefter bedöms kreativiteten av fältet huruvida den nya och användbara kunskapen ska anslutas till domänen, och därmed utveckla domänen. Det finns alltså ett samspel mellan existerande kunskap, domän, och domänens experter, fält och individen som verkar inom domänen. Och det är i detta samspel som kreativitet frambringas.

Kreativitet betyder också att man kan bryta med det man brukar tänka och göra. Den kreative kan använda sin kreativitet till att se på världen från en annan synpunkt. Den kreative kan variera sitt sätt att lösa problem och att uttrycka sig. Några exempel på tekniker för att stimulera kreativitet är brainstorming, sex tänkarhattar och tvärtom-metoden. En annan faktor som kan bryta tankemönster är slumpen. Man talar då ofta om serendipitet[1] (eng. serendipity).

Syftet med kreativa tekniker är att få idéer och kreativa idéer. När en idé är ny, nyttig och genomförbar kallas den kreativ. När en kreativ idé har förverkligats och nått en omvärld, vanligtvis genom att den kreativa idén blivit en produkt i form av en vara eller tjänst, och kommit ut på marknaden, kallas den innovation.

Några exempel på kreativa idéer som blivit innovationer är höjdhoppets Fosbury-flopp, Newtons gravitationsteori och Shakespeares dramer.