Korkdefekt
Från Rilpedia
Korkdefekt är en defekt hos vin som ger vinet en unken doft ibland beskriven som "fuktig källare" eller "blöta tidningar".
Innehåll |
Hur korkdefekt yttrar sig
Den unkna lukten tilltar ofta i vinet en stund efter det har luftats eller hällts upp i glas. Ofta luktar själva korken mest. Defekten märks också på att vinets naturliga friska, fruktiga doft nästan är helt försvunnen. Människans förmåga att känna korkdefekten varierar mycket från individ till individ. Ett fåtal kan inte känna den alls.
Vinet kan ha olika grad av korkdefekt. I vissa fall är trikloranisollukten helt dominerande och vinet är odrickbart. I andra fall kan korkdefekten bara göra att fruktigheten har minskat och själva trikloranisollukten bara kan kännas av vissa känsliga personer.
Orsak
2,4,6-trikloranisol är det kemiska ämnet som ger doften. Det kan med näsan förnimmas i så små mängder som enstaka ppt (parts per trillion).
Korken desinficeras normalt med klor som kan reagera med fenoler i korken för att bilda triklorfenol som sedan ombildas till 2,4,6-trikloranisol med hjälp av mögelsvampar som finns i korken.
I sällsynta fall kan även 2,4,6-tribromanisol orsaka korkdefektsliknande lukter. Tribromanisol bildas ur tribromfenol som används som insektsdödande medel i byggnader.
Korkdefekten är ett stort problem för vinindustrin och man räknar med att 5-8 procent av världens flaskor är korkdefekta. Vinproducenterna är ofta mycket tillmötesgående med att ta tillbaka flaskan med korkdefekt eftersom det snabbt skadar vinets varumärke och rykte.
Hur vanlig är korkdefekten ?
Försök har gjorts för att ta reda på hur stor andel av världens viner som är korkdefekta. Svårigheter uppstår dock eftersom tusentals viner måste smakas och olika personer är olika känsliga för låga halter av trikloranisol. En studie i Storbritannien 1999 av Wine and Spirit Association där 13 000 flaskor avsmakades visade att 0,7 procent av flaskorna detekterades som korkdefekta. Stora brister fanns dock i undersökningen, bl.a. sändes de av provsmakarna detekterade skadade flaskorna till laboratoriet för bekräftelse så sent som två veckor efter öppnandet, då de till viss del oxiderats och det är känt att oxideringen döljer korkskadan.
Mer trovärdiga undersökningar har gjorts, bl.a. av Australian Wine Research Institute, som visar att korkskadade viner förekommer bland mellan 5 och 8,2 procent av världens viner. Flera undersökningar stöder att den verkliga andelen är 5-6 procent.
Lösning på problemet
Ett sätt att minimera risken för korkdefekten för vintillverkaren är att använda andra medel än klor för att desinficera korken, till exempel väteperoxid. Detta har man till stor del redan gjort men korkdefekten förekommer fortfarande. En orsak till detta är att trikloranisol redan finns naturligt i en del korkar.
Ett annat sätt är att använda syntetmaterial såsom plast för att tillverka korkar till vin. Dessa kan göras helt trikloranisolfria.
Ett tredje sätt är naturligtvis att använda andra typer av korkar, såsom skruvkorkar. Ett visst motstånd finns dock både bland konsumenter (som gillar ploppljudet när man öppnar en flaska) och bland producenter som menar att man inte vet än hur långlagrade viner påverkas av andra förslutningsmedel än naturkork.
Det finns flera försök att på kemisk-teknisk väg bland korktillverkarna avlägsna flyktiga ämnen från korkarna bl.a. den så kallade diamantprocessen. Om det lyckas till 100% återstår att se.
