Från Rilpedia

Konsistens (av latinets consistere, "bestå", "hålla") betecknar inom logiken en satsmängd, axiomuppsättning, teori eller dylikt som det inte är möjligt att härleda en motsägelse ur. Om man kan härleda en motsägelse är satsmängden istället inkonsistent.

Exempel. Mängden av satserna

• A /\ B
• A → C
• C → ¬B

är inkonsistent eftersom man kan härleda C /\ ¬C ur dessa satser, det vill säga en motsägelse.

Inom språkfilosofin har termen en liknande mening; en satsmängd är konsistent om alla ingående satser är sanna under samma tolkning. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att en satsmängd är konsistent endast om mängden har en modell.

Konsistens används även i en tredje mening, i pragmatisk mening. I denna mening är ett språkligt yttrande performativt inkonsekvent om själva yttrandet medför att minst ett omdöme som impliceras av talakten är falskt. Ett exempel på en performativ inkonsekvens är talakten "Jag är tyst just nu", eller "Jag säger inte detta".

Referenser

• Uppslagsordet "konsistens/inkonsistens" från Filosofilexikonet (1988), Bokförlaget Forum AB, Uppsala 2004, ISBN 91-37-11151-5