Kiropraktik
Från Rilpedia
Kiropraktik är en alternativmedicinsk inriktning vilken anser att man kan stimulera kroppen till självläkning för att förbättra hälsotillståndet hos patienten. Den är tämligen etablerad inom den västerländska vården och arbetar parallellt eller integrerat med denna i många länder. Kiropraktiken ingår numera i Världshälsoorganisationens organ för medicinsk vetenskap, CIOMS. För att få detta erkännande krävs det att yrkeskåren uppvisar hög säkerhet och vetenskapligt dokumenterad behandlingseffekt. Kritik har dock framförts med argumenten att det saknas vetenskapligt stöd och välgjorda studier för metoden.[1]
En kiropraktor är specialiserad på att behandla besvär i rörelseapparaten - primärt ryggraden - och effekterna av dessa funktionsstörningar på nervsystemet. Det är en behandlingsform som bland annat omfattar diagnostik, behandling, rehabilitering och förebyggande av besvär i rörelseapparaten.
Innehåll |
Kiropraktik bygger på 3 grundläggande principer
- Att kroppen har en medfödd förmåga att anpassa sig till sin omgivning, inklusive förmågan att läka sig själv.
- Att alla funktioner i kroppen kontrolleras och koordineras av hjärnan via nervsystemet.
- Att funktionsstörningar (subluxationer) i ryggraden, kraniet eller bäckenet kan orsaka obalans i nervsystemet med nedsatt kroppslig funktion som följd.
Kiropraktiken syftar att korrigera dessa funktionsstörningar för att återställa balansen i nervsystemet och därmed låta kroppen fungera optimalt.
Kiropraktisk behandling
Det övergripande syftet med kiropraktisk behandling kan sägas vara att återställa normal funktion i leder, muskler och nervsystem. Den huvudsakliga behandlingsmetoden är kiropraktisk justering som består av olika exakta handgrepp. Justeringarna syftar att återställa ledfunktionen och att optimera nervsystemets funktion för att förbättra kroppens läkningsförmåga. Kiropraktorer utför behandlingen primärt med händerna (ordet kommer från grekiskans chiro = händer, praktos = att göra) och är därmed en behandlingsform vilken kan jämföras med taktila rehabiliteringsmetoder som massage och sjukgymnastik. Antalet behandlingar som ordineras beror på vilka besvär man har och hur länge man har haft dem.
Vad behandlar en kiropraktor?
De vanligaste besvären som en kiropraktor behandlar är:
- Lumbago
- Nacksmärtor
- Huvudvärk/migrän
- Bröstsmärtor/bröstryggsmärta
- Bäcken- och ljumsksmärtor
- Yrsel
- Ansikts- och käkledsmärtor
- Extremiteter
- Idrottsskador
Kiropraktorutbildning
Kiropraktorutbildningar godkända av det internationella kontrollorganen CCE finns i Danmark, England, Frankrike, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien. De är alla granskade av ett samfund bestående utav representanter från ett flertal redan godkända kiropraktorskolor. Utbildningen i Danmark vid Syddansk Universitet i Odense, går under namnet klinisk biomekanik och är även delvis akademiskt godkänd och leder till en Master (Anglosaxisk examen) i biomekanik.
Idag finns det ingen godkänd akademisk högskoleutbildning till kiropraktor i Sverige. Kiropraktorer har ändå utbildats sedan 1983 vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Solna. Utbildningen omfattar fem års heltidsstudier inklusive allmäntjänstgöring. Därefter kan kiropraktorn ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen. Legitimationen gör att den svenska utbildningen är internationellt godkänd inom alla EU länder trots att den inte är godkänd av CCE.
Kiropraktorer som är utbildade i Sverige är anslutna till branschorganisationen Kiropraktiska Föreningen i Sverige, KFS. KFS har cirka 250 praktiserande medlemmar. Kiropraktorer med svensk legitimation kan även ha utbildat sig utomlands. Kiropraktorer utbildade utomlands är dock oftast medlemmar i Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation, LKR. LKR har cirka 130 praktiserande medlemmar.
Högskoleverket fick 2004 i uppdrag av regeringen att i samverkan med Socialstyrelsen följa upp utbildningarna vid Kiropraktorhögskolan och Naprapathögskolan i Stockholm. Den 10 december 2004 lämnades en redovisning av resultatet. Högskoleverket bedömde att utbildningarna inte uppfyllde kraven på högskolor med statligt huvudmannaskap. Skälen angavs till:
- Bristande integration mellan teori och praktik
- Avsaknad av forskningsanknytning
- Bristande förankring i vetenskap och beprövad erfarenhet
- Undervisning ges av lärare som saknar rätt kompetens
- Låg kvalitet på examensarbeten och patientjournaler
- Bristande studentinflytande
- Underdimensionerade biblioteksresurser
När det gäller kiropraktorhögskolan ansåg dom även att den brister i fråga om jämställdhet.
Som svar på högskoleverkets rapport 2004 tillsattes Erland Ringborg i juni 2008 av den svenska regeringen för att vidare utreda den svenska utbildningens situation och hur den skall hanteras. Resultatet av utredningen lämnades in i oktober 2008 med rekomendationen att bristerna enklast löses genom att de svenska kiropraktor- och naprapatutbildningarna införlivas i den statliga högskolan. Men utredningen har ännu inte besvarats. Svar väntas i komma först i december 2008.
