Från Rilpedia

Khosrau I eller Khosrow I, Khosrev I, Kosru I (Chosroes I i klassiska källor, på persiska vanligen kallad Anushirvan, persiska: انوشيروان vilket betyder Odödliga själen), även känd som Anushiravan den rättvise (انوشیروان عادل , Anushiravān-e-ādel eller انوشيروان دادگر, Anushiravān-e-dādgar) (regerade 531–579), favoritson och efterträdare till kung Kavadh I (488–531), den tjugonde sasanidiske kungen av Persiska riket, och den mest kände och beundrade av de sasanidiska kungarna.

Khosrau I grundade många städer och uppförde många magnifika palats, samt översåg reparationen av handelsvägar såväl som byggandet av många broar och dammar. Under hans regering upplevde Persiska riket en guldålder beträffande konst och vetenskap , varigenom den sasanidiska dynastin nådde sin höjdpunkt i ära och välstånd. Han efterträdde sin far, men hans sonson Khosrau IIs (590–628), regering betraktas som en mörk ålder i sasanidiska imperiets historia.

Under början av sin regeringen slöt Khosrau I fred med den romerske kejsaren Justinian (527–565). Han intog Syrien och Antiochia, Baktrien, Jemen. Med hjälp av Tiberius II (578–582) gjorde Armenien och Iberien uppror mot den persiska överhögheten. Efter att ha förlorat ett viktigt slag, dog Khosrau I, och efterträddes av sonen Hormizd IV.

Under Khosrau I infördes schack till Persien från Indien, och zoroastrismen, vilken han själv bekände sig till, gynnades. Han var samtidigt känd för sin religiösa tolerans, framför allt genom att sörja för nestorianer och grekiska hedningar som han anställde vid Gundishapurakademin, där deras kunskaper togs tillvara.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.