Från Rilpedia

Ketonkropp kallas de tre molekylerna acetoacetat, beta-hydroxibutyrat och aceton. De bildas framförallt vid svält då kroppen utnyttjar sina fettreserver. I motsats till fettsyror är ketonkroppar vattenlösliga och kan därmed transporteras i blodet utan att vara bundna till ett bärarprotein som albumin.

Produktionen av ketonkroppar sker i levern och kallas för ketogenes. Överdriven produktion leder till ketos, vilket är onormalt men inte nödvändigtvis farligt. Ketoacidos som innebär att blodets pH sjunker på grund av okontrollerad ketonkroppsfrisättning är däremot farligt; det kan inträffa vid obehandlad diabetes mellitus typ I, men inte vid fasta.

Rent kemiskt är endast aceton en riktig keton. Acetoacetat och beta-hydroxibutyrat kallas ketonkroppar eftersom de har varsin ketogrupp. Ketonkropparna har minst en ketogrupp vilket innebär att ett kol i en kedja binder till syre med en dubbelbindning R₁-(CO)-R₂.

Ketonkroppar produceras av acetyl-CoA, främst i levercellernas mitokondrier, när det finns så lite kolhydrater att energi måste tas från nedbrytningen av fettsyror. De används som bränsle av bland annat hjärnan, vilken inte kan bryta ned fett.