Från Rilpedia

Keloid (plural keloider) är en typ av ärr som kan uppkomma vid vävnadsskada. En keloid kan växa sig okontrollerat och kan helt plötsligt börja klia och göra ont. Ungefär 1 på 1000 personer har anlag för keloidbildning vid vävnadsskada.

Keloider uppkommer vanligast i höjd med öronen, ansiktet, ryggen, ljumskarna och annan mjuk och känslig hudvävnad.

Behandling

Den bästa behandlingen består i att spruta in kortison i ärret.

Om man kirurgiskt skulle försöka skära bort keloid(erna) skulle kroppen svara med att bilda ännu mer keloidvävnad vilket skulle förvärra tillståndet. Laserbehandling är idag det enda någorlunda fungerande, ungefär 50% av ärren kan dämpas i någon grad, men inte tas bort helt.

Övrigt

Ordet keloid (av grekiskans cheloide) användes först i början av 1800-talet (1806) av Baron Jean Louis Alibert (1768-1837). Keloid är benämnt efter sitt utseende (då den liknade en kräftklo). Ett klassiskt exempel på förväxling är ärr (på latin cicatrix) efter skärsår e.d. vid ytligt skadad hud. Smycke inbäddat i huden, så som vid så kallad piercing e.d. och misstas för en keloid. Med keloid menas äkta bindvävstumör. En störning i sårläkningsprocessen. Keloidbildning kan uppstå oberoende av lokalisation.

Som av årsrapporter från respektive vid lasarett, kurhus, sjukstugor, provinsialläkardistrikt under åren 1878-1914 > förstås var keloid ganska ovanligt under dessa år. Om föreliggande uppgift(er) får uppfattas som snitt representativt för hela riket, kan konstateras att under förekomsten under åren 1878-1914 (under 36 års tid) visar 32 registrerade patienter med keloid.

Delvis av ovan i övrigt beskrivet är hämtat ur Nordisk Familjebok samt orebroll.se > Universitetssjukhuset Örebro > Vård och verksamhet > Kliniker och enheter > Hudkirurgiska mottagningen”., Medicinhistoriska databasen, sökord: keloid.

Relaterade begrepp

• Kollagen
• Granulationsvävnad