Kawanishi N1K-J Shiden
Från Rilpedia
Kawanishi N1K2-J | |
---|---|
Beskrivning | |
Typ | Jaktplan |
Besättning | 1 |
Första flygning | 1943 |
Versioner | 9 |
Tillverkare | Kawanishi |
Data | |
Längd | 9,35 m |
Spännvidd | 12,00 m |
Höjd | 3,96 m |
Vingyta | 23,50 m² |
Tomvikt | 2 657 kg |
Max startvikt | 4 860 kg |
Motor | 1 × Nakajima NK9H Homare 21 |
Dragkraft | 1 484 kW (1 900 hk) |
Prestanda | |
Max hastighet | 595 km/h |
Räckvidd med max bränsle | 2 335 km (med fälltank) |
Max flyghöjd | 10 760 m |
Beväpning | |
Kanoner / kulsprutor | 4 × 20 mm Typ 99 mod 2 kanoner |
Bomber | 2 × 250 kg |
Kawanishi N1K-J Shiden, av de allierade kallat George, japanskt landbaserat jaktflygplan från andra världskriget.
När Kawanishi 1942 insåg att deras sjöflygplan Kawanishi N1K Kyofu även hade potential som landbaserat flygplan började man på egen hand att designa N1K-J. Mitsubishi-motorn byttes ut mot en kraftfullare motor från Nakajima och pontonerna ersattes med landningshjul. Prototypen, som flög första gången i början av 1943, visade upp imponerande egenskaper, men motorn och landninshjulens teleskopstag orsakade en del problem. Trots dessa problem gav flottan order om att planet skulle massproduceras.
Under 1943 blev det uppenbart att planet kommit för tidigt i aktiv tjänst. Bland annat visade det sig att hjulbromsarna inte var tillräckligt effektiva. Man beslutade i mitten på 1943 att gå igenom desingen av planet. Detta ledde till ett antal modifieringar. Bland annat sänkte man vingen från att ha suttit mitt på flygkroppen till att sitta i botten av den. Detta ledde i sin tur till att man kunde skippa de komplicerade teleskopstagen för landningshjulen. Vidare förlängdes flygkroppen och stjärtfenan omdesignades. Hela konstruktionen gjordes enklare vilket resulterade i att över en tredjedel av dess komponenter kunde plockas bort. Den nya variantens prototyp flög första gången 31 december 1943 och sattes omedelbart i produktion.
Planet, som bjöd de allierade hyggligt motstånd, kämpade vid Formosa, Honshu, Okinawa och Filippinerna, mot slutet av kriget användes planet även i Kamikazerollen.
Varianter
- N1K1-Ja, variant beväpnad enbart med fyra vingmonterade 20 mm kanoner.
- N1K1-Jb, samma beväpning som ovanstående variant plus plats för två 250 kgs bomber under vingarna.
- N1K1-Jc, vidareutveckling av N1K1-Jb med plats för fyra istället för två bomber under vingarna.
- N1K2-J, massivt omdesignad variant, beväpning var dock den samma som hos N1K1-Jb. 423 exemplar byggdes.
- N1K3-J, variant där motorn flyttats fram 15,2 cm för att öka stabiliteten. Beväpningen bestod av fyra vingmonterade 20 mm kanoner plus två 13,2 mm kulsprutor.
- N1K3-A, hangarfartygsbaserad variant av NiK3-J, inga exemplar byggdes.
- N1K4-J, variant med samma beväpning som hos N1K3-J men med en mer kraftfull Nakajima Nk9H-S Homare 23-motor på 1 491 kW (2 000 hk), två prototyper byggdes.
- N1K4-A, hangarfartygsbaserad variant av N1K4-J.
- N1K5-J, variant utrustad med samma beväpning som N1K3-J men med en Mitsubishi MK9A stjärnmotor på 1 641 kW (2 200 hk), den enda prototypen förstördes innan den var färdig byggd.
Totalt byggdes det 1 007 plan av N1K1-J (inräknat prototyper och undervarianter) och 423 plan av N1K2-J.
Källa
- Mondey, David - The Hamlyn Concise Guide to Axis Aircraft of World War II - Chancellor press 2004 - ISBN 1-85152-966-7