Från Rilpedia

De franska adelstitlarna var (är), lågadeln (utan inbördes rangjämförelse, eftersom titlarna ofta ihopblandades och jämställdes): seigneur (abstrakt länsherretitel), chevalier (riddare) och i mera utsträckt betydelse som även gäller högadeln, gentilhomme (jämför engelskans gentleman), högadeln: baron, vicomte, comte, marquis och duc (baron/friherre, vicegreve, greve, markis och hertig). Därtill kommer titeln prince (furste), som tilldelades även icke kungliga personer under l'ancien régime och efter restaurationen 1814-15, fram till andra kejsardömets upplösning 1871, men som officiellt inte räknades som en fransk adelstitel. Hertig var därför officiellt den högsta rangklassen inom den franska adeln. Därtill kom titeln Pair de France, d.v.s. medlem av pärskammaren, vilket inte var en separat adelstitel utan snarare betecknade en inflytelserik kunglig rådgivare, men stod över adelstitlarna i rang och av den franske kungen kunde förlänas till vem som helst som var fransk medborgare. Pärstiteln kunde ges på livstid, eller för "evärdeliga tider". "Duc et Pair de France", var den mest prestigefyllda titel- och rangkombinationen under l'ancien régime.