Från Rilpedia

Karl Konstantin Tigerstedt, född den 7 maj 1822 i Kuopio, död den 5 mars 1902 i Åbo, finländsk historiker. Tigerstedt blev docent i historia och senare t.f. professor och gymnasielärare i Åbo, titulärprofessor 1880 och medlem i Vitterhetsakademien i Stockholm.

I Finsk Tidskrift publicerade han en skriftserie om Göran Magnus Sprengtporten, vari han kritiserade Yrjö Koskinens uppfattning om Sprengtporten, en serie som i det närmaste blev en fullödig biografi. Han var främst intresserad av Finland under drottning Kristinas tid, och utgav flera arbeten om Per Brahe som generalguvernör.

Tigerstedt anses som en samlare av kunskap och källor och han saknade en narrativ och syntetisk strävan. Även hans samtida som Fredrik Cygnaeus och Edvard Grönblad var inriktade på arkivforskning och publikation av källskrifter. För det ändamålet hade Tigerstedt suttit på arkiv i Stockholm.

Åren 1849-50 lät han i ett över 500 sidor stort verk utge svenska dokument som berörde Finlands 1600-talshistoria. Utgivningsformen var den gamla vanliga: tryckarten utkom i form av studentavhandlingar, och var och en av dessa innehöll en tes som man sedan disputerade kring. I sina teser betonade Tigerstedt att publikationen av källmaterial nog hade varit mödosam, men att det trots allt hade varit lätt och även hade erbjudit en lättfången ära. Matti Klinge menar att en utgivare av källpublikationer därmed aldrig kunde betraktas som historieforskare. Som exempel på dylika forskare gav Tigerstedt exempel på biskop Magnus Jakob Alopaeus. Av sina tolv teser applicerade han fyra på Alopaeus, och genom Alopaeus fick hon också möjlighet att angripa andra forskare som i hans egen tid hade riktat in sig på materialinsamling, i synnerhet Wilhelm Gabriel Lagus.

Karl Tigerstedt var alltså flitig men begränsad, knappast en kreativ och förståelseinriktad forskare.

Litteratur

• Klinge, Matti. Idyll och hot (2000)