Från Rilpedia

Karl Pontus Gahn (adlad av Colquhoun), född 1 mars 1759 i Falun, död 9 maj 1825 i Stockholm, militär och bror till Henrik Gahn.

Han gjorde först krigstjänst i Frankrike, Holland och Preussen samt bevistade finska kriget 1788-90 och norska fälttåget 1808. 1813 utnämndes G. till chef för Dalregementet, 1814 till generalmajor, 1820 till chef för Andra infanteribrigaden och 1824 till ordförande i Krigshovrätten.

G. användes 1809 av Georg Adlersparre i Dalarna för att övervaka befarade kontrarevolutionära stämplingar därstädes samt för att genom emissarier, ströskrifter och dylikt till Norge befordra dess väntade anslutning till Sverige (hans brev i detta ärende till Adlersparre finns tryckta i utdrag i dennes "Handlingar rörande Sveriges historia", 1831, VI). 1814 anförde G. den svenska truppstyrka, som under kriget med Norge blev tillbakaslagen i sammandrabbningarna vid Lier och Matrand av en norsk kår under överste Andreas Samuel Krebs. 1809 blev G. adlad och antog namnet G. av Colquhoun. Han slöt själv sin adliga ätt.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).