Från Rilpedia

Karl Johan Mellin, född 17 februari 1851 i Hagelbergs församling, Skaraborgs län, död ?, var en svensk-amerikansk ingenjör och uppfinnare.

Mellin var efter tekniska studier och passande verkstadserfarenhet 1877-87 anställd som sjömaskins- och fartygskonstruktör hos Rob:t Napier & Son i Glasgow och Atlas i Stockholm samt bosatte sig 1887 i Amerika. 1894-1902 var han överingenjör vid Richmond Locomotive Works i Richmond, Virginia, och har sedan dess varit konsulterande ingenjör vid American locomotive Co stora lokomotivverkstäder i Schenectady, staten New York. Mellin hade ledningen vid utarbetandet av ritningarna för och konstruktionen av maskineriet på ett av Förenta staternas slagskepp. Det är dock främst som lokomotivkonstruktör hans namn är känt. Han konstruerade "världens största lokomotiv", som 1904 utställdes på världsutställningen i Saint Louis och där fick guldmedalj. Detta lokomotiv öppnade vägen för tusentals andra av liknande konstruktion, som sedan var spridda över de båda amerikanska kontinenterna. Det 1911 tillverkade hade en dragkraft av omkring 52 300 kg och en vikt av 230 ton. Mellin har gjort ett stort antal uppfinningar på maskinteknikens område, bland annat en växelventil, som användes såväl på förut nämnda som på de 1899 för svenska statsbanorna från Amerika inköpta lokomotiven.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mellin, Karl Johan, 1904–1926 ^(Not).