Från Rilpedia

Kappkuppen, (tyska der Kapp-Lüttwitz-Putsch eller Kapp-Putsch) var ett försök till statskupp i Tyskland 1920. Det startade ett inbördeskrig i Tyskland och tvingade regeringen att lämna Berlin. Kuppmakarna general von Lüttwitz och Wolfgang Kapp kom ur ett nationalistiskt nätverk organiserat i Nationale Vereinigung. Kuppens militära del bestod av en i Berlin stationerad frikår som man beslutat avveckla, den så kallade Marinebrigade Ehrhardt. Brigaden bestod bl.a. av personal från striderna i Baltikum de s.k. Balticumer. Brigaden hade svastikan som symbol och dess medlemmar till icke ringa del senare kom att ansluta sig till den nazistiska rörelsen och SA). Under kuppen blev minst 200 människor mördade av kuppmakarna. Regeringens trupper vägrade sätta in våld mot kuppmakarna och drog sig undan. Regeringsledamöterna blev i det läget tvungna att fly för sina liv utan vare sig regeringsmaskineriet eller andra ledningsmöjligheter med sig. Inledningsvis flydde man till staden Dresden där man sökte skydd hos kommendanten general Maerker. Då generalen visade tendenser att vilja förena sig med kuppmakarna flydde regeringen vidare. Kuppmakarna intog rikskansliet i Berlin, övertog den flyktade regeringens plats och dess befogenheter. När allmänheten efter några dagar fått klart för sig vad som inträffat genomfördes spontant en generalstrejk som lamslog allt i landet: el- och vattenförsörjningen stoppades, järnvägs- och alla andra kommunikationsmedel avbröts, matförsörjning, administration. I slutskedet kunde Kapp-regeringen bara kommunicera genom rapportkarlar. Wolfgang Kapp och general Lüttwitz gav därför upp regeringsmakten och flydde därför ur landet.