Kameraövervakning
Från Rilpedia
 |
Denna text är skriven ur ett svenskt perspektiv och bör kompletteras utifrån ett globalt perspektiv. Wikipedia är ett globalt uppslagsverk. Utveckla eller komplettera gärna texten med ett globalt perspektiv. Se även diskussionssidan. |
 |
Kameraövervakning är att filma människor och platser med hjälp av kameror. Den absolut vanligaste formen av kameror är fast monterade s.k rörkameror eller domekameror, även kameror som är styrbara via en manöverpanel börjar bli vanliga. Det finns en uppsjö av olika kameralösningar för alla tänkbara behov. Det finns också kameror som aktiveras av rörelse, dessa används antingen för att spara utrymme i videolagrare och undvika onödiga inspelningar eller att man skickar signalen vidare till t.ex en larmcentral som kan kontrollera vad som pågår. Till detta är det vanligt med dubbelriktad ljudkommunikation så att larmoperatören kan tala med personerna som befinner sig på platsen.[källa behövs]
Kameran placeras så att den täcker det man vill övervaka, exempelvis en dörr där man vill kontrollera vem som vill in eller i rent förebyggande syfte. Bilden från kameran överförs via kabel, vanligtvis koaxial eller tvåtråd, till en monitor och/eller videolagrare. Man kan även skicka videosignalen via TCP/IP i ett datanät och avståndet mellan kamera och monitor/lagrare kan då i princip vara hur långt som helst.
Det är mycket vanligt att det är en inspelningsfunktion kopplad till kameraövervakningen så att man kan i efterhand kontrollera vad som hänt, detta är den absolut vanligaste övervakningsmetoden. Att någon defacto sitter och tittar på monitorer i övervakningssyfte är extremt ovanligt. Det inspelade materialet får sparas i högst 30 dagar såvida inte upptagningen används vid brottsutredning och endast spelas upp om man misstänker att brott föreligger, t.ex snatteri, rån eller inbrott för att identifiera gärningsmän. Materialet måste också hanteras på ett sådant sätt att det inte kan komma i orätta händer.
Svensk lagstiftning
Sverige har länge haft en internationellt sett sträng lagstiftning som styrt kameraövervakningen. Efter Sveriges inträde i EU så mjukades den upp betydligt. Nu så är det mer eller mindre fritt fram att montera upp utrustning för kameraövervakning under förutsättning att man skyltar att övervakning sker. Butiker behöver söka tillstånd hos Länsstyrelsen som kontrollerar om utrustningen övervakar allmän plats. Om exempelvis ett företag har en parkeringsplats på sin egen tomtmark där det går en allmän väg bredvid så måste kamerabilden skärmas av så att inte vägen övervakas. Övervakning av exempelvis allmänna vägar, busstationer med mera ges bara tillstånd för i undantagsfall.
Som privatperson krävs inga tillstånd eller kontroller av anläggningen utan så länge man bara övervakar sin egen tomt eller bostad så är det fritt fram. Det krävs dock fortfarande att de som vistas inom det övervakade området görs medvetna om detta genom skyltning.
Externa länkar
- Sveriges riksdag - Lag (1998:150) om allmän kameraövervakning
- Datainspektionen - Kameraövervakning (PDF)
- Statens kriminaltekniska laboratorium - Kameraövervakning
- Statens kriminaltekniska laboratorium - Kameraövervakning (Dokument för nedladdning)
Wikimedia Commons har media som rör Kameraövervakning
