Kalkugn

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den restaurerade kalkugnen, "Ettans ugn", på Oaxen. Pelarugn, även kallad Fahnehielm-ugn. Foto: Bengt Oberger

Äldre kalkugn i friluftsmuseet i Maria Saal. Österrike

Ugn i marken, i Meneham, Kerlouan, Finistère i Bretagne

Kalkugn, ugn för bränning av kalksten till kalk.

I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000-1100 grader, och bränns då till kalciumoxid (bränd kalk, packsten, osläckt kalk). Därefter släcks den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe in Anatolien och är 11.000 år gamla.

På Gotland var det vanligt att industriellt bränna kalk på grund av riklig förekomst av råvaran. Livlig export av kalk inom östersjöområdet ledde till kalkbrukens uppsving under 1600-talet.

Idag sker processen i schakt- eller ringugnar. Oaxen-bildens ugn är en schaktugn, som är murad 1880-81 i en tid, då efterfrågan på släckt kalk till byggnadsändamål och till jordbruk steg kraftigt.

Ugnen består av en konisk tegelpipa, vars nedre del är kringbyggd av ett piphus av trä i två våningar. Ugnen har fem eldstäder runt om, i vilka krossad kalksten och ved eller kol hälls ned upptill och den brända kalken tas ut nedtill efter ett par dygn.