Från Rilpedia

Kaledoniderna eller den Kaledoniska bergskedjan, omfattar delar av nordvästra Irland, bergsområdena i norra Skottland, Nordgrönland samt den Skandinaviska fjällkedjan till Spetsbergen^[1]. Dess nordamerikanska del är Appalacherna. Den europeiska delen av Kaledoniderna är 2600 km lång och dess högsta topp är Galdhøpiggen i Norge.

Kaledoniderna är ett resultat av den kaledonska orogenesen och började att bildas för ca 490 miljoner år sedan. Den initierades genom att Avalonia började närma sig, för att sedan kollidera med Laurentia. Samtidigt närmade sig Baltika Laurentia och till slut kolliderade de två kontinenterna. Detta innebar en period av intensiv bergskedjebildning. Det är därför som man idag hitta delar av Laurentia (nuvarande Nordamerika) i Europa. I samband med att Baltika och Laurentia närmade sig varandra blev Iapetushavet allt mindre och mindre.

Kaledonidernas europeiska och nordamerikanska längd blir tillsammans 5100 km.

Uppbyggnaden av den skandinaviska delen av bergskedjan

Den skandinaviska delen av Kaledoniderna delas in i olika skollor.

• översta skollberggrunden
• övre skollberggrunden
• mellersta skollberggrunden
• undre skollberggrunden.

Bergarterna inom dessa skollor har sitt ursprung i olika geologiska miljöer, Baltikas randzon, Iapetushavets botten och delar av Laurentia. Den understa skollberggrunden innehåller bergarter som bildades på Baltikas kontinentalsockel och ju högre upp man kommer bland skollorna destu närmare kommer man rester från Laurentia, vilket är den paleokontinent som motsvaras av vår tids Nordamerika.

Lista över skollor

• Offerdalsskollan
• Köliskollan
• Seveskollan
• Särvskollan

Källor

1. ↑ Lilla Focus ISBN 91-7285-008-6