Från Rilpedia

Källarfrihet, städernas forna privilegium att tullfritt inköpa vin och andra utländska

drycker för stadskällarens behov.

Detta privilegium, som vållade olägenheter för tullförvaltningen, indrogs genom kungligt brev av 27 augusti 1777 emot årlig kontant ersättning från statsverket.

Vad särskilt beträffar Stockholm, som ägde tre stadskällare, nämligen Storkällaren (på Börsens tomt vid Stortorget), Norrmalmskällaren eller Kastenhof ^[1] och Södermalmskällaren eller Stadshuset (vid Götgatsbacken), medgav privilegierna rätt till tullfri införsel av 110 åmar (1 åm = 60 kannor) renskt, 36 pipor (1 pipa = 180 kannor) spanskt och 70 oxhuvud (1 oxhuvud = 90 kannor) franskt vin, som antingen fick säljas på nämnda tre källare eller utarrenderas till försäljning genom "vintappare".

För förlusten av denna förmån uppbar Stockholms stad 1908 30 669 kronor, under det att statens utbetalningar för ändamålet till samtliga övriga städer utgjorde 7 762 kr.

En kanna är detsamma som 2,6 liter. Tillståndet medgav alltså Stockholms stad en tullfri införsel av:

• 17 160 l rhenvin
• 16 850 l spanskt vin
• 16 380 l franskt vin

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Noter

1. ↑ som hette [[Hotell Rydberg]] vid Nordisk Familjeboks tryckande.