Från Rilpedia

En W-34 med flottörer
Junkers W 34
Beskrivning
Typ	Transport- och passagerarplan
Besättning	2 + 6
I aktiv tjänst	1926
Tillverkare	Junkers
Data
Längd	17,75 m
Spännvidd	10,27 m
Höjd	3,53 m
Vingyta	43 m²
Tomvikt	1 700 kg
Max startvikt	3 200 kg
Motor	1 × BMW 132 stjärnmotor
Dragkraft	492 kW
Prestanda
Max hastighet	265 km/h
Räckvidd med max bränsle	900 km
Max flyghöjd	6 300 m
Beväpning
Kanoner / kulsprutor	1-2 × 7,7 mm Lewis eller L-33/36 ksp (ovanför) 1 × 7,7 mm ksp (under)
Bomber	8 × 50 kg

Junkers W 34 var ett tyskt enmotorigt, lågvingat passagerar- och transportplan som utvecklades på 1920-talet och som togs i bruk 1926. Flygplanet hade utvecklats ur den tidigare modellen Junkers W 33. Passagerarversionen kunde ta piloten och fem passagerare, senare tillkom en plats för en andrepilot. En ytterligare utveckling ledde till flygplanet Junkers Ju 46.

W 34 exporterades till ett stort antal länder, däribland Finland, Kanada, Kina, Norge, Nya Guinea, Spanien, Sverige och Sydafrika.

En W 34 be/b3e lyckades slå höjdrekordet den 26 maj 1929 genom att flyga till 12 739 m höjd. Flygplanet bar beteckningen D-1119 och var utrustat med en Bristol Jupiter VII-motor. Flygplanet framfördes av piloten Friedrich W. Neuenhofen.

Junkers W 34 kom att tillverkas i ett mycket stort antal versioner. Man tillverkade omkring 1 000 flygplan enbart för den civila marknaden. Till detta antal kom ytterligare 2 024 exemplar av modellerna "hi" och "hau", som byggdes av ett stort antal företag på licens för RLMs och Luftwaffes räkning. Enhetspriset rörde sig mellan 65 000 och 70 400 Reichsmark (ca 8,8-1,04 miljoner svenska kronor med 2006 års kurs).

Den 31 januari 1944 hade Luftwaffe ännu 618 W 34 hi och 516 W 34 hau i tjänst, de flesta användes av flygskolor.

Tillverkning

• W 34 hi: Junkers (105 byggda exemplar), Henschel (430), ATG (94), Dornier Wismar (58), Hamburger Flugzeugbau (69) och Weser (221).
• W 34 hau: Henschel (329), Arado Brandenburg (205), ATG (105), Dornier Wismar (93), Hamburger Flugzeugbau (192) och MIAG Braunschweig (73).

Modeller

• W 34 a - utrustad med en 331 kW Gnôme-Rhône-motor, hastighet: 190 km/h, spännvidd: 17,75 m och längd 11,10 m
• W 34 be - 375 kW Gnôme-Rhône-motor, hastighet: 230 km/h, spännvidd: 17,75 m, längd: 10,70 m
• W 34 be/b3e - utrustad med en 441 kW Bristol Jupiter VII-motor och användes för att försöka slå höjdrekordet
• W 34 ci - utrustad med en 405 kW Pratt & Whitney Hornet-motor, hastighet: 245 km/h, utrustad med kabinfönster
• W 34 di - lika som W 34 ci, med skillnaden att motorn hade licenstillverkats at BMW.
• W 34 f - utrustad med en 331 kW Gnôme-Rhône -motor, hastighet: 190 km/h, spännvidd: 18,48 m och längd 11,10 m, pilotutrymmet glasades in, skevrodren förlängdes och utrustad med lastlucka i exportversionen
• W 34 f - experimentflygplan med flottörer
• W 34 fa - passagerarflygplan för export
• W 34 fä - exportflygplan
• W 34 fo - exportflygplan med Pratt & Whitney R-1340-motor
• W 34 fy - utrustad med en Armstrong-Siddeley Panther-motor
• W 34 fao - utrustad med en 397 kW Siemens Sh 20-motor, enbart ett exemplar byggdes för tester med autopilot
• W 34 fei - utrustad med en 441 kW Siemens Sh 20 U-motor, enbart ett exemplar byggdes som ett sjöflygplan som tester
• W 34 fg - utrustad med en Armstrong-Siddeley Jaguar Major-motor
• W 34 fue - utrustad med en Pratt & Whitney Hornet-motor, senare byggdes det om till ett sjöflygplan.
• W 34 fi - utrustad med en 405 kW Hornet-motor som antingen tillverkats av Pratt & Whitney eller licenstillverkats av BMW, spännvidd: 18,48 m, längd: 10,27 m, hastighet: 260 km/h. Flygplanet var utrustat med en inglasad cockpit och man använde även lågtrycksdäck.
• W 34 gi - utrustad med en 405kW BMW Hornet, endast ett exemplar tillverkades år 1933 för tester
• W 34 hi - utrustad med en 485 kW BMW 132A/E, flygplanet hade plats för 6 passagerare och var utrustat med förbättrad radio- och pejlutrustning. Det användes mest av Luftwaffe för att träna piloter och radiooperatörer.
• W 34 hau - lika som hi, men med en 526kW Bramo 322 H-motor. Det användes mest av Luftwaffe för att träna piloter och radiooperatörer.

• K 43 var den militära versionen av W 34 och den fanns i många av de versioner som nämns ovan.

Användning i Finland

Junkers K 43 var ett tre- till sexsitsigt enmotorigt och lågvingat flygplan som var byggt i lättmetall. Flygplanet användes som långdistans-havsövervakning-, sambands-, transport-, skol- och lätt bombflygplan. 1930 köpte det finländska flygvapnet en W 34fa från Junkers i Tyskland och sex av dess militära version K 43fa. Dessa flygplan tillverkades av AB Flygindustri i Sverige. W 34fa anlände den 30 september 1930 och F 43fas via järnväg den 9 april 1931. Den 17 april 1944 köpte Finland fem W 34hi från Tyskland och dessa flögs den 30 april 1944 från Olmutz till Finland. De anlände den 18 maj 1944. Ett flygplan förlorades under Vinterkriget. Flygplanen var i tjänst mellan den 30 september 1930 - 5 mars 1953.[1]

Modell	Antal	Beteckningar	Övrigt
W 34fa	1	JU-122	Flygplanet fick senare beteckningen OH-MVG (LK-7) och användes av Sjöbevakningen mellan 17 oktober 1940 - 16 november 1941
K 43fa	6	JU-123...-128	JU-124 fick beteckningen OH-MVH (LK-8) och användes av Sjöbevakningen mellan 27 juni 1945 - 31 januari 1950 JU-127 → OH-MVI (LK-9), användes av Sjöbevakningen mellan 28 juni 1945 - 15 februari 1949 JU-128 → OH-MVF (LK-6), användes av Sjöbevakningen mellan 10 oktober 1940 - 15 juli 1941 och 27 juni 1945 - 8 januari 1948
W 34hi	5	JU-131...-135