Från Rilpedia

Jean-Baptiste Joseph Fourier, född 21 mars 1768, död 16 maj 1830, fransk matematiker och fysiker, som kanske är bäst ihågkommen för sin undersökning av fourier-serier.

Fourier föddes i Auxerre och fick sin utbildning vid klostret Saint-Benoît-sur-Loire och École normale. Han var en tid underlärare vid École normale och därefter professor i matematik vid École polytechnique. 1798 åtföljde han Bonaparte till Egypten, där han blev sekreterare vid det nyskapade Egyptiska institutet och användes i åtskilliga diplomatiska uppdrag. Efter sin återkomst till Frankrike utnämndes Fourier 1802 till prefekt i departementet Isère samt blev 1808 baron och 1815 prefekt i departementet Rhône. 1816 valdes han till ledamot av Institut de France, men hans val bekräftades inte av Ludvig XVIII, förrän han följande år på nytt blev vald. Kort därefter blev Fourier franska vetenskapsakademiens ständige sekreterare. 1827 invaldes han efter Lemontey i Franska akademien.

Fouriers första offentliga uppträdande som vetenskapsman skedde 1789, då han inför vetenskapsakademien föreläste om Mémoire sur la resolution des équations numériques. Hans främsta verk var hans arbeten om värme. Efter några förberedande avhandlingar, av vilka en 1812 blev prisbelönt av vetenskapsakademien, utkom hans epokgörande Den Analytiska Teorin för Värme (1822). I denna tillämpar han trigonometriska serier för att beskriva diskontinuerliga funktioner, en metod som har visat sig vara av stor betydelse inte bara för värmeläran utan också för analys inom både vetenskap och teknologi.

Förutom fourier-serierna har han även givit namn åt Fouriertransformen samt Fouriers metod och var den förste som beskrev fenomenet växthuseffekten, år 1824.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fourier, Jean Baptiste Joseph, 1904–1926 ^(Not).