Johann Gottlieb Fichte
Från Rilpedia
- Uppslagsordet Fichte leder hit. För andra artiklar med namnet, se Fichte (andra betydelser)
Johann Gottlieb Fichte, född 19 maj 1762 i Rammenau nära Bischofswerda, Sachsen, död 27 januari 1814 i Berlin, tysk filosof. Far till filosofen Immanuel Hermann Fichte.
Fichte var vid sidan av Immanuel Kant, Friedrich Schelling och Georg Wilhelm Friedrich Hegel den tyska idealismens ledande företrädare.
Kants filosofi fördes av Fichte vidare till en ren idealism. Fichte kritiserade resterna av dogmatism i Kants filosofi, d v s att Kant förutsatte tinget i sig. Bertrand Russell (A History of Western Philosophy) menar att Fichte i sin subjektivism närmade sig "insanity" och att han i det att han håller jaget som den enda slutgiltiga realiteten närmar sig solipsismen. Russell anser att Fichte inte kan anses viktig som filosof, men istället att hans betydelse ligger i att han gav den tyska nationalismen en filosofisk grund (vilket kommer till uttryck i Tal till tyska nationen).
Kunskapens grundval ser Fichte i jagets skapande aktivitet. Jaget har inte möjlighet att veta något om tinget i sig och därmed skall man inte tala om det. Man kan endast se omvärlden som icke-jag och eftersom kunskapen är begränsad till jagets medvetande blir kunskap om omvärlden orimlig. Jaget uppfattar alltså sina tankeskapelser som en värld av i sig existerande fakta: omvärlden eller icke jaget skapar jaget självt eller jaget sätter icke-jaget. Jaget och icke-jaget kommer så att verka i ett dualistiskt, ömsesidigt beroendeförhållande.
Fichtes "jaget" innefattar på något sätt alla jag; ett absolut jag (det rena jaget) och kan förstås som någon sorts allmän moralisk världsordning eller grundläggande formande aktivitet. Så kan världen ses som en värld formad för mänskligt handlande där individen är ett handlande väsen snarare än ett ting. Människans bestämning är friheten.
Man kan således se Fichte som en frihetens filosof: han menade att den lagbundenhet och kausalitet som vi upplever i naturen är en förutsättning för att jaget skall kunna inse sammanhangen i naturen och handla på ett meningsfullt sätt. Determinismen blir alltså en förutsättning för indeterminismen eller tron på viljans frihet.
Fichte såg jaget som ett i vidsträckt mening allmänt jag varav alla tänkande subjekt har del, vilket skulle kunna likställas med Gud; världsjaget manifesterar sig i individerna: individen är till för att handla/omforma världen i enlighet med världsjagets (Guds) vilja (vilken individen är del av). Människans (vars bestämning är friheten !) fria handlande är således beroende av världsviljan.
Skrifter
- Första inledningen till vetenskapsläran
- Tal till tyska nationen (1807)
