Från Rilpedia

Jiaqing-kejsaren
Officiellt porträtt av Jiaqing-kejsaren.
Regeringstid	1796-1820
Ätt	Aisin Gioro
Företrädare	Qianlong
Efterträdare	Daoguang
Född	13 november 1760 Peking
Död	2 september 1820
Begravningsplats	Västra Qinggravarna

Jiaqing-kejsaren var den femte Qing-kejsaren som härskade över Kina, från 1796 till 1820. Han var Qianlong-kejsarens son och är bland annat känd för att ha rensat ut den korrupte ämbetsmannen Heshen (和珅) som hade fått mycket stort inflytande under hans fars sista år vid makten. Jiaqing är också känd för sina försök att reformera statsförvaltningen och för att få bukt med opiumhandeln.

Hans regeringstid präglades av social oro. Flera religiösa sekter gjorde uppror, 1802 gjorde den Vita lotus-sekten uppror, vilket följdes av de Åtta trigrammens sekt 1813. Det senare upproret intog kejsarpalatset och var nära att bringa kejsaren om livet innan det slutligen slogs ned. Upproret undertrycktes med stor brutalitet. Dessutom led rikets kustprovinser och skeppsfarten genom plundringar av kinesiska sjörövare, som var väl organiserade och slutligen steg till ett antal av 70 000 man.

Mot utlandet visade Jiaqing inta en tämligen oflexibel hållning. En rysk ambassadör avvisades 1806 vid gränsen, då han inte ville knäfalla inför ett med guldtyg belagt bord, och engelske ambassadören lord Amherst fick inte tillträde till Peking (1816), därför att han vägrade att underkasta sig en förödmjukande hyllningsceremoni inför kejsaren.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från bokmålsnorska Wikipedia

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kina, 1904–1926 ^(Not).

• Grantham, Alexandra Etheldred von Herder Mrs. A Manchu Monarch; an Interpretation of Chia Ch'ing. London: G. Allen & Unwin, 1934.
• Bartlett, Beatrice S. Monarchs and Ministers: The Grand Council in Mid-Ch'ing China, 1723-1820. Vol. cr. Berkeley, CA: University of California Press, 1991.