Japanese chin
Från Rilpedia
| Japanese Chin |
|
| Rasgrupp |
| SKK: Grupp 9, Sällskapshundar FCI: Grupp 9, Sällskapshundar FCI-nummer: 206 |
| Ursprungsland |
| Japan |
| Rasklubb och -standard (länk) |
| Japanese Chin-societeten |
Japanese chin är en hundras från Japan.
Rashistoria
Japanese chin utvecklades i Japan, troligen från kinesiska och koreanska hundar som getts i presenter till japanska dignitärer. Förmodligen kom de till Japan redan på 500-talet tillsammans med kinesiska buddhister. Mycket små, kortnosiga hundar värderades högt i hela bortre Asien. Kommendören Matthew Perry, som öppnade handelsförbindelser mellan Japan, Amerika och Europa 1853, förde med sig små Japanese chin som presenter, bland annat till drottning Victoria av Storbritannien.
Chin lär betyda "dyrbarhet". Japanese chin blev snabbt populära men avlades mycket små vilket påverkade rasen negativt. Det kom att visa sig att rasen var extra känslig mot valpsjukevirus, och efter 1930 blev Japanese chin tämligen ovanlig i Europa. Numera registrearas knappt 100 Japanese chin årligen (vilken region?).
Temperament
Det är besynnerligt att denna lilla dvärghund inte är vanligare än den är - med sitt vackra yttre, sitt lättsamma och sällskapliga sätt! Den är därutöver dessutom ytterst lättskött. Japanen är graciös och attraktiv, livlig och mycket tillgiven. Den går bra ihop med barn och andra hundar. Japanesen är av mer ”dvärgspanieltyp”, och inte helt olik en King charles spaniel, men har mer kavat utstrålning av självförtroende, än den mer timida spanieln.
Det är en livlig och värdig liten hund som inte vet något bättre än att vara i centrum för allas uppmärksamhet! Den är förtjust i att gå på promenader och att leka lekar med hela familjen. Japanesen tycker också om att klättra och sitta högt upp på möbler och om möjligt i fönstret - och är ganska kattlik i både sätt och läten.
Utseende
Dessa hundar är speciellt stilfulla i sina rörelser, lyfter fram tassarna högt för varje steg och bär sin svans, som är försedd med ymnig plym, högt över ryggen i en båge. Färgen är vit med svarta eller röda fläckar. Färgerna är klara och lysande och jämnt fördelade på kinder och öron och som fläckar på kroppen. Nosspegeln är svart utom hos de vit-röda där den får vara rödbrun. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, brett och runt med väl avrundad panna, rund hjässa mellan ögonen, noskuddarna skall vara mycket utfyllda. Ögonen runda med typiskt ”förvånat uttryck”. Ryggen är rak och pälsen plymig och ymnig. Tassarna är fina hartassar med tofsar mellan tårna. Mankhöjden är cirka 25 till 30 cm och vikten 1,8 till 4,2 kg.
