Jan Moen
Från Rilpedia
Jan Moen, född 1933, död 1995, var en svensk författare.
Moens författarskap var mångsidigt. 1961 debuterade han med romanen Och så föll regnet. Han har även skrivit kriminalromaner, drama, musikaler, läroböcker, barn- och ungdomsböcker samt populärhistoriska böcker. Han samarbetade bland annat med Evert Lundström (kriminalromaner, under pseudonymen Julius Bark) och med K. Arne Blom (populärhistoria, bland annat Snapphaneboken, 1987), samt med ett flertal svenska deckarförfattare under den gemensamma pseudonymen Bo Lagevi. Moen, som under senare delen av sitt liv bodde i en skånegård i Vejby, utgav flera böcker med lokalhistorisk anknytning: Bjärebygd (om Båstad, 1985), Luntertun - en försvunnen stads historia (om den medeltidsstad som föregick Ängelholm, 1985), samt den stora Barkåkra - kyrkan, byarna, socknen, 1988. Han medverkade även i Ängelholm - en hembygdsbok. Medlem av Skånska Deckarsällskapet
Bibliografi
- Och så föll regnet 1961
- Under lindarna 1962
- Vila vid denna källa 1965
- När pappa var liten, var han liten som en tändsticka 1966
- USA 1967
- Kreta 1968
- När pappa var liten, var han en korthårig popidol 1968
- Främre Indien 1968
- Mer om USA 1971
- En blues från Hongkong 1976
- Anna och presenten från Kreta 1978
- Skulle jag dö 1978
- Honduras 1979
- Någon måste dö 1981
- Primus-Sievert AB 1882-1982, 1981
- Bjärebygd 1985
- John Moe dubbelagent 1985
- Apjakten 1985
- Luntertun 1985
- Snapphaneboken 1987 (tills. med K. Arne Blom)
- Kanonaden i Båstad 8-8 1788, 1988
- Silverskeppet 1988
- Barkåkra 1988
- Dykaren i ceibaträdet 1990
- Städer och stadsbor 1990 (tillsammans med K. Arne Blom)
- Byar och bönder 1991 (tillsammans med K. Arne Blom)
- Stormän och strider 1992 (tillsammans med K. Arne Blom)
- Kyrka och kultur 1993 (tillsammans med K. Arne Blom)
