Från Rilpedia

Jan Gebauer, född 8 oktober 1838 i Böhmen, död 25 maj 1907 i Prag, var en tjeckisk språkforskare.

Gebauer blev 1874 extra ordinarie och 1881 ordinarie professor i slavisk filologi vid Prags universitet. Han utgav gammaltjeckiska skrifter och författade betydande lingvistiska arbeten, bland annat Hlaskoslovi jazyka ceského (Tjeckiska språkets ljudlära, 1877) och Mluvnice ceskd (Tjeckisk grammatik, 2 bd, 1890). Av Gebauers ordbok över gammaltjeckiskan, Slovnik starocesky, som började utgivas 1903 av bömiska Frans-Josef-akademin, utgavs till hans död något över hälften.

Gebauer är känd framför allt genom sina skrifter på tjeckiska och tyska om Königinhof- och Grüneberghandskrifterna, vilkas ålderdomliga äkthet, som var länge omstridd, Gebauer motbevisade från olika synpunkter.

Övriga skrifter (urval)

• Walter a Grizelda (1877)
• Fysiologus (samma år)
• Tristram (1879)
• en gammal översättning av Marco Polos skrifter (1887)
• Zaltar (psaltare) Wittenbersky (1880)
• Kniha Kozmberska (1880, en gammal lagsamling, som tillhörde Peter av Eosenberg).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gebauer, Jan, 1904–1926 ^(Not).