Från Rilpedia

Jättesengångare kallas en grupp utdöda djur i underordningen sengångare.

De levde på den amerikanska kontinenten och nådde ibland en vikt av några ton. Några arter dog först i slutet av epoken pleistocen. De förekom inte som sengångare i träden, som idag, utan på marken. Jättesengångaren rörde sig som idag, mycket långsamt.

Troliga grund för djurgruppens utdöende

De fynd som finns visar att de första människorna i Amerika levde tillsammans med jättesengångarna. En teori är att den snabba klimatförändringen efter den senaste istiden orsakade djurgruppens död. Vid denna tid minskade glaciärerna, havsytan steg högre och regioner med nederbörd flyttades. Några vetenskapsmän tror att många djurarter – däribland även jättesengångarna - inte anpassade sig tillräckligt snabbt till denna situation.

Andra vetenskapsmän hänvisar att denna djurgrupp levde mer än två miljoner år under liknade ändringar i klimatet med tydligt märkbara varma och kalla tider utan att dö ut. Nyare forskningar visar att det fortfarande fanns jättesengångare kvar på öarna Hispaniola och Kuba efter européernas ankomst. Människor lever i Amerika sedan 30 000 år. De flesta jättesengångare dog ut för cirka 10 000 år sen. Det är alltså troligt att dessa djur dog ut på grund av jakt.

Bland indianerna finns legender om ett fabeldjur med namnet Mapinguari som ska likna en jättesengångare. Olika zoologer letade efter dessa djur men hittade tills vidare ingenting.

Megatherium

Arten Megatherium var stor som en elefant och levde under den senaste istiden i Sydamerika. Efter dess utdöende i pleistocen hittade man fossil, bland annat i Patagonien. Under artens tid var klimatet varmt och det fanns stora skogar. Megatherium var upp till 5 meter högt och vägde några ton. Det finns olika förstenade fotspår som visar hur djuret rörde sig på marken. Andra fossil av djur som tillhörde samma familj har man hittat i Florida.