Järnvägsstyrelsens trafikföreskrifter

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar (Järnvägsstyrelsen upphörde 2009) är en regelsamling för trafiksäkerheten vid järnvägar. Kan jämföras med trafikreglerna för vägtrafik. I Sverige har bla. följande regelsamlingar definierats:

  • Säkerhetsordning, "SÄO", utgiven från början av Statens Järnvägar, sedermera övertagen av Banverket. Gäller fram till juni 2009.
  • Trafiksäkerhetsinstruktion, "TRI", utarbetades som ett projekt inom Banverket som sedan överlämnades till Järnvägsstyrelsen (sedermera transportstyrelsen) som förslag till ny instruktion som man genom lag förordnats att utge. Överlämnades under 2008.
  • Transportstyrelsens trafikföreskrifter, "JTF" [[1]], som är nästan identisk med TRI, och gäller för all svensk järnvägstrafik från juni 2009.

Innehåll

Bakgrund

Alla järnvägar, som omfattas av järnvägslagen (2004:519) och lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg (1990:1157), skall ha en trafiksäkerhetsinstruktion. Den riktar sig till användarna av järnvägen så att all trafik kan bedrivas på ett säkert sätt.

Banverket, har sedan länge varit utgivare av trafikföreskrifterna som kallats säkerhetsordning (SÄO). Sedan ålades Järnvägsstyrelsen (sedermera Transportstyrelsen) att ge ut av den nya instruktion (JTF) som ska ersätta SÄO. Stor vikt lades vid:

  • God pedagogik.
  • Anpassning till det Europeiska ERTMS European Railway Traffic Management System.
  • Anpassning till förutsättningarna för olika personalkategorier.

Syftena har varit att genom gemensamma regler underlätta gränsöverskridande trafik (samma lokförare kör genom flera länder) samt ökad säkerhet. Hela föreskriften kan studeras på Transportstyrelsens hemsida: [[2]].

Föreskrifterna har anpassats till de olika tekniska system som banorna är byggda för (se nedan) och dels efter de olika färdsätt som kan förekomma (se nedan). Föreskrifterna innebär en delvis ändrad terminologi. T.ex. utgår det gamla begreppet station och ersätts av driftsplats och vagnuttagning med spärrfärd.

System

Med system menas den tekniska lösning för säkerheten som en bana är byggd. För beskrivning av optiska signaler, spårledningar, baliser, GSM-R mm se säkerhetssystem och ERTMS. Följande system fanns definierade 2008:

  • System H. För automatiserade banor (fjärrblockerade) med spårledningar och ATC. Det är banor där man automatiskt kontrollerar var tåg befinner sig och automatiskt kan stoppa tåg, som ej följer signalbesked. Ersätts av system E1 eller E3 (se nedan) där det europeiska säkerhetssystemet ERTMS införs.
  • System M. För ej automatiserade banor (ej linjeblockering eller radioblockering, men spårledningar kan förekomma). Tågklareringen hanteras av två tågklarerare helt manuellt.
  • System S. För banor som avlyses för alla utom ett visst tåg - spärrfärdssträckor. Hanteras av en tågklarerare. Motsvarar det som i SÄO heter vagnuttagning eller "VUT-banor".
  • System R. För banor som styrs med radioblockering.
  • System F. För kapillärnätet, dvs industrispår och liknande som nästan helt saknar tekniska hjälpmedel. Endast s.k. sidospår. Trafiken sker med hänsyn till siktavstånd.
  • System E1. För banor som byggts enligt ERTMS nivå 1. Normalt endast större stationsområden som har både optiska signaler, spårledningar och eurobaliser som även sänder signalmeddelnden.
  • System E2. För banor som byggts enligt ERTMS nivå 2. Alla Huvudlinjer saknar optiska signaler men har spårledningar och använder GSM-R för kommmunikation av positioner och signalmeddelanden. Ersätter normalt system H.
  • System E3. För banor som byggts enligt ERTMS nivå 3. Mindre linjer som saknar både optiska signaler och spårledningar men baliser och GSM-R. Ersätter normalt system M, S och R.

Vis de platser där byte av system sker, sätts tavlor upp som informerar om det nya systemet som börjar gälla.

Färdsätt

Oavsett system, så kan tåg framföras med olika hantering av säkerheten. Man skiljer därför på följande färdsätt:

  • Tågfärd. "Trafikverksamhet för att framföra storfordon från en driftplats eller driftplatsdel till någon annan driftplats eller driftplatsdel". Det betyder körning av normala tåg för gods och passagerare och i vissa fall arbetståg.
  • Spärrfärd. "Trafikverksamhet för rörelser med spårfordon i valfri riktning på en avspärrad bevakningssträcka". Vanligen tågrörelser för underhållstransporter till och från ett underhållsområde.
  • Växling. Trafikverksamhet för att förflytta spårfordon:
    • På sidospår
    • På huvudspår på en bevakad driftplats
    • På huvudspår omedelbart utanför en bevakad driftplats, i samband med växling på driftplatsen
    • På huvudspår på linjen eller på en obevakad driftplats, vilket förutsätter att hela eller delar av ett tågsätt eller spärrfärdssätt används. I detta fall är trafikverksamheten växling underordnad den tågfärd eller spärrfärd som pågår."

Utbildningsmoduler

Fyra grupper:

  • Övergripande moduler
    • Introduktion och Index
    • Termer
    • Signaler (optiska signaler)
    • Dialog vid ordergivning
    • Fara och olycka
  • Färdmoduler
    • Tågfärd system H och M
    • Spärrfärd system H, M och S
    • Växling
  • Skyddsmoduler
    • A-skydd system H, M och S. Underhållsarbete med tung utrustning där banan helt avlyses från trafik.
    • L-skydd system H, M och S. Underhållsarbete med lätt utrustning som kan flyttas bort för att tåg ska kunna passera.
    • E-skydd. Elarbete där risk finns att strömavtagare kan göra anläggningen spånningsförande.
    • S-arbete. Signalarbete som inte stör trafiken.
    • Disposition. Ett sammanhängande spårområde upplåtes för flera trafikverksamheter.
  • Trafikledningsmoduler
    • Trafikledning
    • Enkla signalställverk
    • Obevakade vänddriftplatser

Referenser

  • Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar. Samtliga bilagor i föreskrifterna: [[3]]
  • Banverket: Om TRI-projektet: [[4]]
  • Banverket: Korta fakta om TRI: [[5]]
  • Banverket: Remissrunda: [[6]]
Personliga verktyg