Italiensk film
Från Rilpedia
Italiensk film vann världsrykte med några filmer som betraktas som mästerverk inom den så kallade italienska neorealismen. De fyra mest kända är Roberto Rossellinis "Roma città aperta" ("Rom öppen stad" 1945), "Paisà" ("Paisan", 1946), Vittorio de Sicas "Ladri di biciclette" ("Cyckeltjuven", 1948) och Luchino Viscontis "La terra trema" ("Jorden skälver", 1947). Med undantag för "Roma città apperta" blev de inte några succéer i hemlandet. Många italienare ville efter fascismens fall i Italien hellre se amerikanska filmer. Av de cirka 800 filmer som producerades i Italien under perioden 1945 - 1953 var det bara ca 10 % som kunde klassas som neorealistiska och de var sällan några kassasuccéer.[1] Den italienska "konstfilmen" fick sin storhetstid med filmer som Fellinis "La dolce vita" (Det ljuva livet 1959), Viscontis "Il gattopardo" (Leoparden 1952) och Michelangelo Antonionis "Blow-up" (Blow-up 1966). Fellinis "La dolce vita" behöll ett europeiskt kassarekord under årtionden. Den gav också upphov till nya ord som "paparazzi" och själva begreppet "dolce vita" (ursprungsbetydelsen ljuvt liv kom att beteckna både något bitterljuvt och något dekadent).[2] Med internationella succéer som Bernardo Bertoluccis "Ultimo tango a Parigi" (Sista tangon i Paris 1973) och Federico Fellinis Amarcord (Amarcord 1973) gavs möjligheter för regissörerna att konkurrera med Hollywood när det gällde högbudgetfilmer.[3]
Modern italiensk film
Modern italiensk film i siffror kan anges med att under 1990-talet cirkulerade 140 - 180 amerikanska filmer per år i Italien att jämföra med ca 100 italienska. Trots detta stod de icke italienska för ca 75 % av inkomsterna. 1999, då Roberto Benignis La vita è bella var den stora kassasuccén producerades 156 italienska filmer. Femton av dessa filmer (inklusive Benignis) stod för 86 % av inkomsterna. Med andra ord endast 14 % av de filmer som producerades under detta år hade något inflytande på inkomsterna från biljettförsäljningen.[4]
En internationell succé för italiensk film under 2000-talet inleddes med Bertoluccis Den siste kejsaren och följdes av Cinema Paradiso, Mediterranean, The Postman, Dear Diary och Life is Beautiful.
