Från Rilpedia

indragningssmakten, svensk myndighets rätt att förhindra spridning av en tidning eller tidskrift genom att dra in tillståndet för vidare utgivning.

När censuren avskaffades 2 december 1766 ställdes skriv- och tryckfriheten under lagens skydd och lämnades ostörd en tid. Med redan 1772 lade Gustav III fram den nya regeringsformen som de facto upphävde Tryckfrihetsförordningen. Gång på gång gjordes revideringar av bestämmelserna och till sist måste alla tryckalster underkastas kanslikollegiets kontroll – utgivandet blev därmed helt beroende av kungens godtycke. Efter Gustav III:s död fortsatte censuren.

Med 1809 års regeringsform återinfördes tryckfriheten formellt, men hovkanslern hade fortfarande rätt att inställa en skrift om han ansåg den smädande eller ”vådlig” för allmän säkerhet. I själva verket bestod indragningsmakten. Åren 1835-38 tillämpades den fjorton gånger för att stoppa Aftonbladet. Lars Johan Hierta fortsatte envist att ge ut tidningen, men efter varje indragning med förändrat namn och ny ansvarig utgivare. När indragningsmakten avskaffades 1845 hade den sedan länge varit en pinsam och utskrattad institution.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Indragningsmakt, 1904–1926 ^(Not).