Improviserade sprängmedel
Från Rilpedia
Improviserade sprängmedel eller IED (från engelska Improvised explosive device) är en bomb konstruerad och placerad på ett sätt som helt eller delvis bryter mot konventionell militär taktik. De kan vara delvis gjorda av konventionella militära sprängmedel, såsom en artillerigranat, ihopkopplade med en tändanordning. IED placeras ofta vid sidan av vägar för att detoneras när fordon eller fotgängare passerar, och kallas därför "vägbomber", eller ibland "vägrensbomber" (på engelska roadside bombs).
IEDs kan användas i terrorist-aktioner eller i okonventionell krigföring av gerillagrupper eller kommandosoldater under operationer. I Irakkriget har IEDs använts i stor skala mot koalitionen och under 2007 har de orsakat uppskattningsvis 40 % av koalitionens dödsfall i Irak. [1] De används också i hög grad mot militära och civila mål i Sri Lanka.[2][3]
Innehåll |
Teknisk konstruktion
Handböcker
En av de mest kända instruktionsböckerna om hur man tillverkar improviserade sprängladdningar är utgiven av USAs försvar, TM 31-210 Improvised Munition Handbook. Jämfört med andra så kallade cookbooks så innehåller denna handbok konstruktioner som är testade och verifierade av USAs militära experter, medan andra handböcker utgivna av amatörer innehåller konstruktioner som är livsfarliga för bombtillverkaren själv eller inte alls fungerar, tex The Anarchist CookBook. Handboken finns fritt tillgänglig ute på webben och kan också beställas i bokhandeln eller på Amazon. Innehållet är inte copyrightskyddat eftersom boken är skriven av en statlig myndighet i USA.
En del av de beskrivna konstruktionerna har slagit tillbaka mot USA självt eftersom de använts av fienden i Afganistan och Vietnam. Handboken innehåller också en beskrivning av en altitude switch, dvs en tändanordning utlöst av förändrat lufttryck, som terrorister kan använda för att spränga ett flygplan på ca 1500 meters höjd.
Hemtillverkade sprängämnen
Ett av de billigaste sprängämnena är amoniumnitrat som också är väldigt lätt att skaffa. Det typiska för detta sprängämne är att det används i mycket stora bomber som kan väga flera ton. Det har använts vid flertal terroristattacker. Amoniumnitrat blandas ut med ett par procent brännolja till sk ANFO (Ammonium Nitrate Fuel Oil).
Acetonperoxid eller TATP är ett annat av de enklaste sprängämnena att tillverka hemma. En del terrorister (sjävmordsbombare) använder det som universalsprängämne, medan andra anser att det är alltför känsligt för att användas till annat än sprängämne i sprängpatroner. Det är inte stabilt nog för att lagras längre tid eftersom det sönderfaller. Många nyfikna ungdomar och terrorister har sprängt sig själva i luften med detta alltför känsliga sprängämne.
Historia
IED tillverkas på ett sätt där de inkluderar destruktiva, pyrotekniska eller kemiska komponenter med syftet att förstöra eller oskadliggöra personal eller fordon. I vissa fall används IED för att distrahera, störa eller försena en fiendestyrka. IED kan innehålla militära eller kommersiella sprängmedel, och kombinerar ofta båda typerna, eller kan göras enbart med hemmagjorda sprängmedel.
En IED består oftast av en explosiv laddning (ibland assisterad av en booster-laddning), en detonator och ett initieringssystem. Detta sistnämnda system är en mekanism som initierar den elektriska laddning som aktiverar sprängmedlet. En IED designad för att bekämpa pansarfordon innehållar oftast någon typ av riktad sprängverkan, såsom en kopparstav eller kon, som skickas iväg med hjälp av sprängmedlets detonation. IEDs är extremt varierande i sin design, och kan innehålla många typer av initeringar, detonatorer, penetratorer och sprängmedel. IEDs som är tänkta att skada personer innehåller ofta splitter såsom spik eller metallkulor. IED kan triggas på olika sätt, inklusive radiostyrt, infraröda eller magnetiska utlösare, tryckkänsliga komponenter eller snubbeltråd. I vissa fall kopplas flera IEDs tillsammans för att till exempel attackera en hel konvoj längs en väg.
IEDs som görs av personer utan erfarenhet eller med dåligt material misslyckas ibland att detonera eller exploderar ibland av misstag då de tillverkas eller placeras ut. Vissa grupper tillverkar dock sofistikerade sprängmedel från konventionell ammunition och vanlig hushållselektronik, såsom mobiltelefoner, tvättmaskinstimers, personsökare eller garageöppnare. Hur sofistikierat sprängmedlet blir beror på träningen som designern fått och de verktyg och material som finns tillgängliga.
Majoriteten av IEDs använder konventionella sprängmedel, men hotet finns att man skulle involvera kemisk krigföring eller radioaktiva medel (en smutsig bomb) och därmed skapa många livshotande effekter utöver splitter, eld och själva detonationen.
En fordonsburen IED (VBIED eller Vehicle Borne IED) är en militär term för en bilbomb eller en truckbomb. Dessa används oftast av självmordsbombare och kan ha en relativt stor sprängkraft. De kan också detoneras från en annan position. Bilbomber kan skapa ytterligare splitter genom själva bilens förstörelse, och kan även använda bensin för att sprida mer eld efter detonationen.
Referenser
- ↑ icasualties.org [1]
- ↑ Suicide Terrorism: A Global Threat
- ↑ 13 killed in blasts, arson in Sri Lanka
