Tändning
Från Rilpedia
Ordet tändning innebär oftast att man avser de delar i en förbränningsmotor som är delaktiga i att antända bränsleluftblandningen vid riktig tidpunkt.
I en förbränningsmotor användes en elektrisk ljusbåge eller gnista, som sker mellan elektroderna på tändstiftet.
Det finns ett flertal olika tändsystem, t ex batteritändning med tändspole, brytarkontakter och kondensator. Ett annat är transistortändning med Hallgivare, vilket är ett brytarlöst system. Det finns många andra typer av tändsystem. På mindre motorer i mopeder och gräsklippare använs ofta magnettändning. Eftersom detta system är driftsäkert, används det även i flygplansmotorer.
Begreppet tändningsföljd anger i vilken ordning motorns cylindrar tänder. Exempelvis är 1-3-4-2 en vanlig tändningsföljd hos fyracylindriga motorer.
Tändsystemets uppgift är att antända bränsleblandningen i förbränningsrummet vid en bestämd tidpunkt i förhållande till motorns varvtal och belastning.
En tändkurva utformas för hög effekt, bra bränsleekonomi, låga avgasutsläpp och för att undvika att motorn spikar. Tändkurvorna ser olika ut för olika motorer beroende på cylinderns storlek och utformning, tändstiftens antal och placering och virvelbildningen i förbränningsrummet. Spikning är en oönskad självantändning av bränsleblandningen som allvarligt kan skada motorn. Spikning uppstår när tändningen är för tidigt ställd. Gemensamt för alla tändkurvor är att de är anpassade till motorns varvtal och belastning.
TCI-tändning
TCI-tändning, Transistor Controlled Ignition (transistorstyrd tändning), är ett sätt att styra tändningen på en motor.
