Kannibalism
Från Rilpedia
Kannibalism innebär att människa eller djur äter en annan individ av samma art. När människor äter människokött kallas det antropofagi.
Innehåll |
Kannibalism i djurvärlden
Inom djurvärlden är kannibalism relativt sällsynt. Det finns en del djurarter som kan praktisera det under stress, men få utanför insektsvärlden praktiserar det regelbundet. Inom djurnäringen finns många exempel på att instängda djur i en dålig miljö tillgriper kannibalism, till exempel bland grisar eller höns. Ofta är det då ungar som utsätts.
Inom flera spindelarter överlever honan äggläggningen och försvarar äggsäcken tills ungarna kläckts, bara för att senare dödas och ätas av de nyfödda spindlarna.
Bland en del flocklevande rovdjur, som till exempel lejon och vargar, händer det ofta att en ny hanne som tar sig in i flocken dödar de ungar som finns; detta är dock sällan kopplat till kannibalism.
Arter där kannibalism praktiseras
- Abborrar
- Gäddor
- Vissa spindelarter
- Bönsyrsor
- Vissa grodarter
- Vissa snigelarter
Kannibalism bland människor (antropofagi)
Androfagi (grekiska ανδροφαγος, av ανήρ, genitiv ανδρος ’man’, ’människa’, och φαγείν ’äta’) betecknar människoätare.
Det finns olika mer eller mindre väl underbyggda berättelser om kannibalism från alla världsdelar. Idag tvekar forskare om hur stor andel av dessa som har någon substans. Det finns få belägg för att kannibalism någonsin varit särskilt utbrett. Berättelser om kannibalism är sällan ögonvittensskildringar och handlar ofta om folk på avlägsna platser. Ett viktigt undantag är dock Kina där kannibalism, framför allt "överlevnadskannibalism" (se nedan) men i tidig historieskrivning också kannibalism som rituell hämnd eller skändning rapporterats om den egna folkgruppen under hundratals år.
Bland människor är det idag sällsynt med kannibalism med näringsintag som syfte, istället talar man om rituell kannibalism, där valda kroppsdelar äts av rituella skäl. Det finns ett flertal belägg från stamstrider i Afrika där segraren äter förlorarens hjärta för att ta del av dennes styrka, senast i Kongo och Liberia. Under Kongokrisen på 1960-talet åts kropparna efter fem dödade FN-soldater, varav två svenskar, upp av lokalbefolkningen. Händelsen ansågs som mycket känslig för FN och för Kongos regering och mörklades.[1] I rituella sammanhang förekom människooffer och sannolikt kannibalism i Norden under vikingatiden och hos Aztekerna.
I regel förknippas kannibalism med just föreställningar om att den som äter delar av en död fiendes eller väns kropp övertar en del av dennes styrka, mod eller andra goda egenskaper. I dessa fall kan kannibalism emellanåt också sammanknytas med att man tar delar av besegrade fienders kroppar som troféer, oftast huvud eller händer.
När man äter personer utanför den egna gruppen, kallas det exokannibalism. Motsatsen, när man äter kvarlevorna av en medlem av den egna gruppen, kallas endokannibalism. Det kan finnas kulturer där man praktiserat såväl exokannibalism som endokannibalism.
Under extrema omständigheter av isolering och svält finns det dokumenterade fall av att människor ätit av varandra för att överleva, vilket då kallas överlevnadskannibalism. Exempel på detta finns i Alive (film) som är baserad på en verklig händelse.
