Från Rilpedia

Huset Luxemburg var en av de mest betydelsefulla ätterna under medeltiden i Centraleuropa och hade sin storhetstid mellan 1308 och 1437.

Historia

Släktens ursprung är i Luxemburg, som var en provins i det Tysk-romerska riket. Grevinnan Ermesinda (ca. 1186-1247), den enda arvingen till Henrik IV den blinde, greve av Namur och Luxemburg, gifte sig 1214 med Hertig Walram av Limburg. Därmed ökade familjens egendomar och inflytande.

Ermesinda och Walrams son, Henrik V av Luxemburg, (kung mellan 1247 och 1281), fortsatte att utvidga familjens egendomar.

Henrik VI (1240 - 1288) dog i slaget vid Worringen den 5 juni 1288 och förlorade därmed Limburg.

Därefter började familjen att orientera mot Frankrike. Henrik VI:s son, Henrik VII, son till grevinnan Beatrix av Avenses-Beaumont växte upp i det franska hovet. Familjens kontakter med Frankrikes regentfamilj stärktes, när Henrik VII gifte sig med Margareta av Brabant, dotter till Filip IV av Frankrike. 1308 blev greven tysk-romersk kung, genom hans bror, ärkebiskop Balduin (1307-1357) och ärkebiskop Peter av Mainz insatser, och därefter valdes han till kejsare 1312.

1310 blev Henrik VII:s son, Johann tjeckisk kung. Dynastin Luxemburg var för övrigt också mycket framgångsrik i Böhmen. Deras störste bundsförvand var huset Přemysliden

Perioden under Karl IV av Luxemburg och just efter är Luxemburgmaktens storhetstid, men landområdena blev mindre under den eftertföljande generationen. 1402 förlorade de Luxemburg och Neumark och 1415 även Brandenburg.

1400 jagades Vencel bort från den tysk-romerska tronen och de tyska furstarna valde Ruprecht av Pfalz till kejsare.

Med Sigismunds död dog familjens manssida ut, och 1451 dog även Elisabeth av Görlitz. Hon var den sista Luxemburgaren.

Släktträd

Viktiga personer

• Henrik V
• Henrik VI
• Henrik VII Heinrich VII (1275–1313) — Kejsare i tysk-romerska riket (1308-1313).

• Johann Jan Lucemburský (Luxembourg) (1296–1346) — son till Henrik VII. Kung i Böhmen (1310-1346). Dog vid slaget vid Crécy mellan fransmän och engelsmän.

• Karl IV Karel (1316–1378) — son till Johann. Kung i Böhmen (1346-1378), kung i Rom (1346-1378), kejsare i tysk-romerska riket (1355-1378).

• Wencel IV Václav IV (Wenceslas) (1361–1419) — son till Karl IV. Kung i Böhmen (1378-1419), kung i Rom (1376-1400). Av tyska historiker kallad Wenceslas den late. Hade rykte om sig av vara suput och sadist. Avsatt som kejsare på grund av lättja.

• Zikmund (Sigismund) (1368–1437) — son till Karl IV. Kung i Böhmen (1420, 1436-1437), kung i Ungern (1387-1437), kejsare i tysk-romerska riket (1433-1437), kung i Lombardiet från 1431. Under hans regeringstid hade Jan Hus startat ett uppror.