Från Rilpedia

Huset Buddenbrook är Thomas Manns berömda genombrottsroman. Den skrevs under åren 1897–1900. Thomas Mann skickade manuskriptet till sin förläggare Samuel Fischer i augusti 1900 och boken gavs ut 1901. Försäljningen kom i gång med en viss tvekan vilket kan ha berott på det höga pris boken betingade. När billigare upplagor gavs ut ökade försäljningen markant och i december 1930 hade en miljon exemplar sålts. Thomas Mann fick Nobelpriset i litteratur 1929 särskilt för detta verk.

Under nationalsocialismens tid fick Manns böcker komma ut i Tyskland fram till 1936. Därefter svartlistades hans verk på propagandaministeriets lista över "skadliga och oönskade skrifter". Hans böcker beslagtogs och pressen manades till tystnad. Efter andra världskriget återupptogs utgivningen av romanen, denna gång i billiga pocketupplagor. Dessa kom ut i flera miljoner exemplar. Fram till 1994 har Buddenbrooks, som den kallas, översatts till 37 språk. En tv-produktion om familjen Manns liv som sändes i tysk tv 2001, i svensk tv något år senare, och den femtionde årsdagen av Thomas Manns dödsdag 2005 fick intresset att blomma upp igen

I den senaste svenska översättningen från 2005 heter romanen Buddenbrooks – en familjs förfall, en titel som stämmer helt överens med originaltiteln Buddenbrooks: Verfall einer Familie. Att året för denna nyöversättning råkade sammanfalla med Manns femtionde dödsdag var inget som det svenska förlaget hade tänkt använda som reklamargument. Minnesdagen kan ändå vara en delförklaring till att hela den första upplagan på 5 000 exemplar snabbt såldes.

Detaljerat referat

Romanen börjar med en familjefest i samband med inflyttningen i familjen Buddenbrooks nyköpta hus på Mengstraße i den nordtyska hansastaden Lübeck. Tillsammans med stadens mest betydande män firar familjen förvärvet av ett av de bästa husen i köpmanskvarteren.

Den duktige och framgångsrike köpmannen Johann Buddenbrook den äldre har fått det lilla familjeföretaget att bli ett av det främsta handelsföretagen i staden vilket möjliggjorde husköpet ur den bankrutta familjen Rattenkamps ägor.

Det råder en behaglig stämning, stadspoeten Jean-Jacques Hoffstede reciterar en hyllningsdikt. Det kultiverade och avspända samtalet flyter fram på plattyska, högtyska och franska. Man kommenterar dagshändelser och berättar gamla anekdoter. Dock bedrar det vackra skenet åtminstone delvis. Samma dag har nämligen ett brev anlänt, med ett innehåll som driver en sedan länge pågående familjetvist på sin spets. Idyllen kan inte pågå så länge till, den glänsande familjebilden får sina första matta fläckar.

Företrädrarna för de följande generationerna lyckas allt sämre motsvara den arbetsamme och rådige köpmannens förebild. Istället framträder hos flera familjemedlemmar en benägenhet till att reflektera självkritiskt i stället för att uppträda med pondus och självsäkerhet. Detta tilltar från generation till generation.

På ytan förefaller det att fortsätta uppåt för huset Buddenbrook. Trots tillfälliga ekonomiska bakslag är familjens förmögenhet enorm. En höjdpunkt för familjen är valet av Thomas Buddenbrook till senator i staden. Men han är övertygad om att denna yttre glans gett sig till känna först när ljuset som framkallat den redan har börjat slockna.

Rollen som duktig köpman och politiker belastar Thomas Buddenbrook allt mer. Han förlorar i samma takt tron på sin egen betydelse. Han försöker att hemlighålla de problem med hälsan och ekonomin som dyker upp. Hans dagliga liv liknar mer och mer ett skådespel. Hela sitt liv har han trängt undan de konstnärliga och andliga elementen i sin personlighet. När de nu kommer fram beledsagas de av dödsaningar. Han bedövar sig med att läsa Schopenhauers Världen som vilja och föreställning. Hans filosofiska insikter till trots orkar han inte frigöra sig från sin offentliga roll.

Thomas inre konflikt speglas i hans motvilja mot sin bror Christian som förkroppsligar allt som Thomas undertrycker inom sig sjäv för att kunna fortsätta verka som duktig köpman. Christian saknar disciplin för att kunna arbeta effektivt. Han tillbringar sin tid med andra rikemanssöner på klubbar och på teatern och är ständigt fördjupad i funderingar om sitt känsloliv och sina sjukdomar. Den sortens självupptagenhet skulle enligt Thomas möjligen passa en författare, när Christian uppvisar den gör det honom rasande. Christian äger faktiskt vissa konstnärliga gåvor. Han kan berätta på ett fängslande sätt och uppvisar en viss skådespelartalang när han härmar andra människor på ett träffande sätt.

Genom Thomas giftermål med Gerda gör musiken – men därmed också döden – sin entré i huset Buddenbrook. Gerda är svag och deras son Hanno får denna konstitution med på sin väg genom livet. Tydligt framträder hos honom kärleken till konsten parad med bristande förmåga i det praktiska livet. Han är svag och överdrivet känslig.

Thomas har överseende med sonens brister och försöker att ändå forma en köpman av honom. Deras relation blir problematisk. Thomas dör tidigt i sviterna efter en banal behandling hos tandläkaren och detta innebär att slutet på familjens köpmannatid närmar sig. Det stora huset säljs.

Hanno har en viss musikalisk begåvning och har förutsättningar att bli kompositör, men han saknar initiativkraft och livsmod. Han dör tidigt i tyfoidfeber. Efter hans död splittras familjen och de få återstående familjemedlemmarnas sammanhållning upphör. Endast Tony, Thomas syster, för vilken familjen och föräldrahuset efter två misslyckade äktenskap betydde allt, stannar kvar i ett litet hus vid stadens utkant.

Översättningar

Svenska

• Walborg Hedberg, Huset Buddenbrook – historien om en familjs förfall / af Thomas Mann, Stockholm: Bonnier (1904)
  • reviderad av Irma Nordvang, Huset Buddenbrook – en familjs förfall, Stockholm: Forum (1952), ISSN 99-0110069-0
  • reviderad av Nils Holmberg, Huset Buddenbrook – en familjs förfall, Stockholm: Forum, ISSN 99-0110069-0 (1975), ISBN 91-37-10289-3 (1992)
• Ulrika Wallenström, Buddenbrooks – en familjs förfall, Stockholm: Bonnier, ISBN 91-0-010170-2 (2005)