Från Rilpedia

Honungsväxter eller bifoderväxter är populära växter hos bin. Biodlare kan ibland kalla dem biväxter och de riktigt bra "honungsväxterna" kallas också dragväxter, för att de vid blomning bidrar till en hög aktivitet i bikupan. Karl von Frisch, beskrev bins stora förmåga att organisera stora och riktade "luftbroar" mellan kupan och de attraktiva blombestånden. Denna förmåga skiljer biet från humlor, som har ett mer vagabonderande sök efter blommor. Humlor negligerar inte blommor med lägre sockerhalt i nektarn. Humlehonung blir följaktligen annorlunda, eftersom valet av besökta blommor är annorlunda och kvoterna av nektar och pollen från olika blommor skiljer sig.

Den mest avgörande faktorn som skiljer olika arter av insekter, när de söker nektar som mat åt sig, är blommans kalk och dess design. Är blomkalken djup, utestängs djur med kortare tunga, men växten är ändå en utmärkt nektarkälla. Bondsyrenen utestänger bin, men humlor och dagfjärilar finner nektar i blommorna. Fjärilsväxter är också fina nektarkällor, de växter som fjärilar föredrar kan i några fall vara gemensamma med de som bina gillar, i andra fall är bina totalt utestängda. Vildkaprifolen öppnar nektarflödet nattetid och har en mycket djup blomkalk. Bifoderväxter planteras eller sås av människor, för att öka inkomsten från bikupor. En svacka i binas drag, kan repareras om en växt med blomning i rätt tid introduceras för dem. Stora arealer, bevuxna med bra växter för bina och som blommar före slutskattningen av bina, är nödvändigt för biodlarens lönsamhet.