Kvinna

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Honkön)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Bild av kvinna från Pioneer plaque utsänt i världsrymden.

Kvinna kallas den fullvuxna människan med biologiskt honkön till skillnad från en vuxen hane, som kallas man. De fysiska förändringar som tilltar i puberteten är utvecklingen av den kvinnliga kroppsformen, med utvecklade bröst, kvinnlig pubesbehåring samt en stabilisering av rösten i ett ljust tonregister.

Kvinnors kroppsform är dels en fråga om inre struktur med ett gracilt skelett och gracila muskler med små fästen för senor och ledband. Bäckenringens ben är mjukt formade och dess utgångsring är så rundad att ett barnhuvud kan passera. Över stussen och bröstkörtlarna har kvinnor mer eller mindre kraftigt utvecklade fettkuddar. Mjölkkörtlarna, som tillväxer under graviditeten ligger inbäddade under dessa och storleken på kvinnans bröst har ingen betydelse för hennes förmåga att amma när hon fött barnet. Medellängden för kvinnor varierar i världen, men i Sverige har under 1990-talet den legat stabilt runt 165 cm[1].

Kvinnan har förmåga att föda barn efter puberteten. Vid 45-55 års ålder avtar förmågan att bli gravid med hjälp av de egna äggceller när menopausen inleds, och efter 58 är det ytterst få kvinnor som kan bli gravida. Kvinnor kan genomgå graviditet och föda barn även ett antal år efter menopaus om ett ägg från en annan kvinna inplanteras.

Individens kön bestäms normalt vid befruktningen, då flickfosters könskromosomer utgörs av två X-kromosomer. Av sina genetiska anlag utvecklas kvinnor med stora individuella variationer. Det är könskromosomerna som styr vilket kön ett barn får, medan både dessa och de övriga 22 kromosomparen styr övriga fysiska egenskaper, som kroppslängd, hår- och ögonfärg. Även en del av de psykiska egenskaperna anses genetiskt betingade, men påverkas kanske framförallt av miljöbetingelser.

En flicka är en ung hona av arten människa, till skillnad från en ung hane av samma art, som kallas pojke. Termen flicka (plural flickor) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Flicka är perioden i en kvinnas liv, innan hon är en vuxen kvinna.

Trots att det föds fler pojkar än flickor (kvoten är 1:1,05), utgör kvinnor en majoritet av den vuxna populationen. Anledningen är att pojkar och män i alla åldrar har högre dödstal (även som foster) och kvinnor i genomsnitt lever fem år längre än män i Sverige. Bland de som överlever till medelåldern är skillnaden i förväntad återstående livslängd mindre, men alltid till kvinnors fördel med ett par år. Gumma är ett annat ord för en äldre kvinna.

Kvinnan som social konstruktion

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Socialt kön

Könstermen kvinna (plural kvinnor) används i dagligt tal, i alla språk, för att särskilja både biologiska könsskillnader och kulturellt betingade könsroller. Vissa filosofiska riktningar, exempelvis delar av feminismen, marxismen och existentialismen menar att "kvinna" är en social roll, som en person fostras till och som bör avskaffas för att uppnå jämlikhet. Simone de Beauvoir formulerade detta i sitt berömda uttalande: "Man föds inte till kvinna, man blir det".

I många religiösa riktningar har man tydliga uttalade åsikter om flickors-pojkars och kvinnors-mäns sociala uppgifter och roller. I Sverige är ett känt fall av det religiösa slaget den långdragna striden om kvinnors rätt att utöva prästämbetet. Ett annat exempel på kyrkornas doprätt, som sammankopplats med namngivningen och lagen som gett den tidigare myndigheten Svenska kyrkan rätt att till exempel avvisa namnförslag som lämpliga eller olämpliga för barnet; av hänsyn till barnets framtida liv gavs flickor namn som ansågs passande för flickor och kvinnor och pojkar gavs namn som passade pojkar och män. I allmänhet har detta inte inneburit problem utan det har rått och råder fortfarande överensstämmelse i dessa frågor, då könsrollerna är djupt historiskt förankrade och avspeglar sig tydligt i språket. Ett exempel är det i svenskan vedertagna att betona kvinnliga dubbelnamn på första namnet och manliga dubbelnamn på andra namnet för att i dagligt tal påvisa en betydelsebärande mening.

Källor

  1. SCB

Externa länkar

Personliga verktyg