Hexameter

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hexameter (av grek. Hex; sex, och metron; mått) är ett sexfotat versmått med fallande rytm. Den femte foten i en versrad är alltid en daktyl och den avslutande sjätte alltid en troké eller en spondé. Daktyl är den vanligaste foten i hexameter. De tvåstaviga fötter som daktylerna kan växla med skulle i den antika, stavelselängdsbaserade metriken vara spondéer, även om troké tilläts i sjätte foten. I svensk metrik, som bygger på stavelsetryck, har det varit praktiskt att tillåta trokéer också inne i verserna och hexameter brukar för svenskans förhållanden beskrivas som ett versmått med daktyler och trokéer. Någonstans i versraden skall det normalt finnas en cesur, ett ställe där det vid uppläsning kan kännas naturligt att lägga in en taktvila. Den infaller oftast inuti den tredje foten, så som i versexemplen nedan (illustrerat med lodstreck). Den näst vanligaste cesurplaceringen är inuti den fjärde foten.

Hexameter användes ofta i längre berättande dikter, så kallade epos. De mest kända eposen på hexameter är Iliaden och Odysséen av Homeros. Svenska författare som använt detta versmått är till exempel Georg Stiernhielm, Runeberg, Tegnér, Erik Johan Stagnelius och Strindberg. Stiernhielm var med sin Herkules från 1600-talet först ut med hexametern i svenskspråkig litteratur.

Exempel

Voro nu/satta i/hög| kung/Bele och/Torsten den/gamle
där de/själva be-/fallt|, på/var sin/sida av/fjärden.”
Rädsla jag aldrig har nt (paus)
Och ett lejon jag gladeligt nackar ”
Personliga verktyg