Från Rilpedia

Henrik Wranér, född den 22 april 1853 i Vranarp, Östra Tommarps socken, Kristianstads län, död den 6 augusti 1908 i Stockholm. Journalist och folklivsskildrare. Han var far till Signe Wranér och Sven Wranér.

Biografi

Henrik Wranér blev student 1873 och tjänstgjorde som kartograf samt lantmäteribiträde 1873-77, varefter han ett år var folkhögskollärare och ett år vikarierande kollega.

Wranér vistades 1880-89 i Lund och redigerade tidningen Nya Lund 1887-88. Han var medredaktör i Östersunds-Posten 1890-93, var från och med 1897 redaktionssekreterare i Svensk Läraretidning.

Wranér gjorde sig fördelaktigt känd genom sina humoristiska skildringar av skånskt allmogeliv. På Järrestads härads bygdemål författade han Stuesnack och stätteslams (1884; 2:a uppl. 1893), Gårafolk och husmän (1885) m.m., på riksspråket Holger skräddares (samma år), I skånska stugor (1886), Hvardagsmat och gilleskakor (1889), Brokiga bilder (samma år). Hägringar (1891), Helgdagsbilder och hvardagshistorier (1893), Hvardagsid och högtidsfrid (1908; 3:e uppl. 1910) m.m.

Sammanlagt skrev han mer än ett trettiotal små böcker. För en sonettcykel Ängsblommor från skånska slättbygden erhöll han 1889 hedersomnämnande av Svenska akademien. Han höll i flera städer föreläsningar på skånska bygdemål.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).