Henderson Island
Från Rilpedia
Henderson Island är en korallö i södra Stilla havet ca 193 km nordost om Pitcairn. De geografiska koordinaterna är 24°22' S / 128°19′ V.
Platsen upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1988 tack vare det rika fågellivet och de orörda fosfatreserverna.
Geografi
Den har en area på ca 37 km² med en längd på ca 9 km och ca 5 km bred. Den högsta höjden är på ca 30 m.ö.h och ön saknar färskvatten vilket gör den olämplig för jordbruk.
Trots att Henderson är till synes omöjlig att bo på, finns arkeologiska fynd som visar att ön var befolkad av en liten permanent polynesisk koloni från 1100-talet och fram till 1400-talet då bosättningen upphörde. Orsaken för försvinnandet är okänt, men antagligen av samma orsak som polynesierna försvann från Pitcairn Island och av vilka de bosatta på Henderson Island lär ha varit beroende av. De kan även ha försvunnit på grund av nedgången på närliggande Mangareva.
Historia
Ön upptäcktes den 29 januari 1606 av den portugisiske sjöfararen Pedro Fernandez de Quiros och namngavs då San Juan Bautista men föll i glömska. Återupptäcktes den 17 juni 1819 av brittiske sjöfararen kapten Henderson och namngavs Henderson Island efter upptäckaren.
Den 1 juli 1902 annekterades Henderson Island av Storbritannien och ön införlivades 1938 i den brittiska koloniområdet Pitcairnöarna (Pitcairn and dependencies).
Idag är Henderson Island sällan besökt förutom Pitcairnbor som letar efter trä. 1957 bodde en man på ön i omkring två månader, tillsammans med en schimpans, allt för att få lite publicitet. Han räddades av öbor från Pitcairn. [1]
