Harvila

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Harvila herrgård)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Harvila (finska Harviala) är numera en del av Janakkala samhälle, som tidigare tillhörde Vanaja kommun i Tavastland i södra Finland. Harvila / Harviala är även namnet på en gammal herrgård, som gett byn sitt namn.

Innehåll

Harvila herrgårds historia

Harvila är mycket gammalt. Byn är troligen från järnåldern. På byns område växte Harvila gård upp under den s.k. Svenska tiden i Finland. Harvila gårds förste ägare var Birger Jarls son Bengt Birgersson (Bjälboätten), vilken senare kom att tjänstgöra som Linköpings biskop. Harvila var gamla Vanaja sockens största sammanhållna egendom. Gården har sålunda sitt arv från medeltiden, då den bl.a. var i släkten Kurckis ägo.

Harvila län, som landområdet kallades, delades vid 1400-talets slut i fyra delar.

Riksrådet Björn Kalunsson köpte år 1527 en fjärdedel av Harvila samt Äikäälä samt land även från Kiiala. Björn Kalunsson var en av Klaus Johanssons ättlingar.

Detta sitt land utökade han genom att köpa stora delar av Harvila socken. År 1530 köpte han även Yläne samt ja Höitilä egendomar.

Förutom dessa landområden kring Harvila ägde han land även i andra delar av Tavastland samt i Nyland och i Egentliga Finland. År 1555 var Björn Kalunssons lantegendomar Tavastlands största samt hela Finlands femte i storlek.

Senare kom Harvila herrgård att tillhöra olika svenska adelsätter, vilka inte bodde stadigvarande på Harvila.

Under tidernas gång har till Harvila förts 23 säteri-, frälse- resp. skattehemman, tillhopa 27 mantal. På senare år har från egendomen avstyckats 57 torp, vilkas yta uppgår till 1 939 hektar. I övrigt finns på Harvila herrgårds marker en del torp på ofri grund, vilka uthyres.

Harvila gårds yta var ännu på 1930-talet 10 914,8 hektar; av vilka trädgård 12, åker 430, betesmark 129,58, skogsmark 9 815,26 samt övrig mark 527,96 hektar.

Harvila gårds ägare

Se även

Källa

  • Raili Rytkönen, Vanajan historia II.
Personliga verktyg
På andra språk