Från Rilpedia

Harald Arthur Sallberg, född 8 oktober 1895 i Stockholm, död 1963 på Kanarieöarna, var en svensk grafiker.

Harald Sahlberg var son till kusken Carl Fredrik Sallberg och Augusta Larsdotter. Han studerade vid Tekniska Skolan i Stockholm och anställdes 1912 vid Konstakademiens Etsningsskola som tekniskt biträde och 1930 som assistent. Han var lärare i grafik vid Konstakademien från 1935, dess direktör 1955-59 och professor från 1954.

Harald Sallberg tillhör de stora svenska grafikerna. Hans namn är knutet till undervisning och till förnyelse av träsnitt. Han är han känd för sina sakligt återgivna etsningar av stockholmsvyer, porträtt, landskap samt bilder från London, vilka kännetecknas av linjesäkerhet och ofta poesi, samt för trägravyrer.

Harald Sallberg är bland annat representerad vid Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde, Norrköpings Konstmuseum, Uffizierna i Florens och museer i London, München och Philadelphia. Han var ledamot av Konstakademien och medlem av Etsareförbundet. År 1942 erhöll han Bonniers hundraårsjubileumspris och året därpå Konstnärsklubbens Karlbopris.

Litteratur

• Harald Sallberg: Konstgrafiska metoder, Bonniers, Stockholm 1927
• Karl Hultén: Harald Sallberg, Bokkonst, Göteborg 1944, ISBN 99-0568112-4
• Åke Meyerson: Harald Sallberg, Folket i bild, Stockholm 1960

Källor

• H Granvik, Nils Olsson och K G Lindeström (huvudred,): 1895 års män i ord och bild - 1895-1945, Svenska Kulturförlaget, Malmö 1945, sid 746

Se även

• Konstnärskolonin i Vickleby